Allmän på Mälarslätten; allmän-tämligen allmän i SÖ Skogslåglandet. Högre upp spridd-tämligen sällsynt i (ofta låglänta) kulturtraker. I Bergslagen kalkgynnad och starkt bunden till bebyggelse (parker, annan tomtmark). I några fall i mesohemerob ängslövskog nära sådan, sannolikt antropokor. Beständig i gynnsamma klimatlägen ännu i Övre Bergslagen uttunningen NV-ut beror troligen både på edafiska faktorer, ofullbordad spridning och i viss mån olämpligt temperaturklimat. Utbredningstyp (hela populationen): S2
Första fynd
WAHLENBERG 1824 ("ad --- Vestmanniam --- frequenter"). Wahlenberg manuskript 1821 (Skinnskatteberg enligt ex. i Hisingers herbarium).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. I potentiellt naturlig vegetation numera blott på Mälarslätten: måttligt sanka, ofta strandnära Alnus-Prunus padus(-Ulmus)-samhällen; frisk, sluten ängslövskog, helst med hassel och ädla lövträd; lövgläntsamhällen, t.ex. i klippbryn.
Apofytisk i hemeroba faser härav; i de flesta parker, parkalléer och -lundar; på euhemeroba ståndorter såsom kyrkogårdsmurar, renar, varp, brottbottnar, ladugårdsbackar, gräsmattor.
Växelfuktig/genomsilad-frisk(-måttligt torr), föga sur- alkalisk lövmull; frisk, mullartad, euhemerob mineraljord. Underlag skiftande. Ej på hällmark med tunt jordtäcke. (Skugga-)halvskugga-öppet ljus. Tycks beteskänslig.
Ökat i N. Västmanland särskilt i samband med trädgårdsbrukets uppsving fr.o.m. 1700-talet Sprids förmodligen sedan 1800-talet med gräsmattsfrö. Exempel på naturaliserade förekomster i Bergslagen och övre Skogslåglandet: Ljusnarsberg: Stjärnfors (LINDBLAD 1960) -76(!: utglesad gråalravin vid bäcken nedanför trädgården). Skinnskatteberg: kring bruket 1821 (Hisinger enligt Wahlenberg manuskript) -78(!: Broby + prästgården i park, på parkrenar m.m.). Västervåla: Engelsbergs bruk 1848 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1925) -77(!: herrgårdsparken m.m.).
