Mestadels spridd-tämligen allmän. Genom ståndortsbrist ofta sällsynt i utpräglade jordbruks- och föga uppodlade barrskogsområden. Känd från flera Mälaröar. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HAMMARSTRÖM 1813 så som Orchis bifolia (Ljusnarsberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på frisk-tämligen torr kalkmorän, t.ex. Ljusnarsberg: Högforstjärn, Sala: Mergölenområdet (båda 1). Kalk- eller grönstenspåverkad ras marks- och blockskogssamhällen Möjligen också i liknande samhällen i silikatområden vid lövfall från ädla lövträd, hassel eller asp. Blommande exemplar kända från kärrbryn på lera i barrskog: Dingtuna: NV N. Lövsta(!).
Övervägande apofytisk i frisk ängs- och ängsgläntvegetation: lövhagar, annan betesmark, lövbryn m.m.; vid goda markförhållanden mesohemeroba stigrenar, kraftledningsgator m.m.
(Svagt genomsilad/växelfuktig-)frisk-på kalkrik mark rätt torr, föga sur-alkalisk mull. Torde i N. Bergslagen för nuvarande mest anträffas i kalkområdet. Halvskugga-öppet ljus. Tål avbetning, om denna äger rum sedan blomningsstadiet nåtts, försvagas gradvis vid tidig, årlig avbetning. Slåttergynnad.
Minskar på grund av igenväxning efter upphörd slåtter och alltmer inskränkt hagbete. Inom kvarvarande betesområden likaså på grund av för hårt betestryck. Vanligen enstaka-smågruppvis. Ibland i nyss övergiven eller svagt betad ängsmark 100-tals exemplar.