R. Sundblad (lokal 2) och D. W. Weström (lokal 1) enligt WALL 1852.

Troligen idiokorofyt. Hemerofil. Sannolikt ursprunglig i kalkpåverkad ängsgranskog och ängsblandskog av frisk-fuktig örttyp. Ett par nutida förekomster i sådan, efter stadier av slåtter och betning (lokal 3, 10).

Där, såväl som i övrigt, fram till ca 1940-talet nog uteslutande apofytisk (reliktapofytisk) sedan några århundraden i slåttermark och svagbetad, luckig skog. Ännu slåtterväxt på reservatslokalerna 2 och 8. I liknande hemerob, frisk-fuktig ängs- och ängsgläntvegetation på bl.a. 4 och 7b.

Frisk-genomsilad/svagt växelfuktig, cirkumneutral-alkalisk mull. Underlag kalkrika jordarter. Öppet ljus-skugga. Beteskänslig.

På några lokaler (1, 9, 12?) troligen utgången (kanske genom kulturingrepp på 1, enligt uppgift så på 9, kanske genom betning på 12). Förr ofta minskad genom rovplockning. Härom följande skildring från lokal 2: "Det är i synnerhet Cypripedium calceolus som blir illa åtgången av besökare. Lokalen är nämligen känd såväl av allmogen i trakten som av mer eller mindre tillfälliga besökande, som ofta insamla mängder av den vackra och märkliga växten. Vid ett tillfälle t.ex. hade en utländsk vid Loka brunn boende lustvandrerska insamlat ett ofantligt fång av växten. Då jag strax efteråt besökte lokalen, stodo endast fem exemplar att finna, återstoden av de 50–75 exemplar, som vuxit där kort förut." (ZACHAU 1926.) På denna lokal efter reservatsbildning starkt ökadande, vissa är nära tusentalet exemeplar (ROSEEN 1972, E. Andersson, Björskärsnäs, 1976). På lokal 8 enligt I. ANDERBERG (1973) "rester av ett tidigare överdåd, skövlat intill utrotningens gräns av gamla tiders botanister" (jfr dock nedan).

Sårbar.

Säkra lokaler: Skogslåglandet: Kila 1 "har äfven en gång blifvit funnen i parken vid Sätra" (av Weström enligt WALL 1852)†. Också uppgiven av THULIN (1916). Efter hans tid aldrig återsedd enligt ROSENIUS-HÖGMAN (1962); "är nu borta med de utdikade alkärren" (NORDIN 1966). Att lokalen var kalkpåverkad kan förutsättas (jfr Malaxis monophyllos, Epipactis palustris), förmodligen genom kalkförande källvatten. Förutsatt, att Thulin inte bara övertagit uppgifterna från Walls flora, torde han ha sett arten under sina Sätra-vistelser under slutet av 1800-talet. Märkligt är i så fall, att inga upplysningar om guckusko i övrigt förekommer, t.ex. genom de under 1860-talet i Sätra brunn exkurrerande bröderna E., O. och S. Almquist, ej heller av åtskilliga under 1800-talet tillresta Malaxis-samlare. Thulins uppgift därför dubiös. Orsak till försvinnandet kan ha varit för flitig plockning, växtplatsens omändring till park osv. Måhända från början blott inplanterad som prydnad?

Nedre Bergslagen: Grythyttan 2 Björskogsnäs, ymnigt (R. Sundblad enligt WALL 1852) -77(!). Nu mycket riklig i hävdade slåtterängar (jfr ovan). Ett par ark härifrån i S, båda från 1880-talet 3 Boviksudden 1959 (Lindberg) - (URSBERG 1976: ett bestånd i frisk kalkgranskog). 4 Limbergsåsen 1959 (Lindberg) - (URSBERG 1976). 5 Notbindartorp, ung, översluten ängsgranskog, fåtal (URSBERG 1976). 6 Svartnäs 1895 (Svedberg enligt SAMUELSSON 1923a; SBG). 7 a-b Västgöttorp 1918 (SEGERSTRÖM 1923; S) - (URSBERG 1976: Holmstorp N-ut). Den av Ursberg anförda lokalen (=fuktängsvegetation med inplanterad gran, ett bestånd) är belägen ca 500 m V Västgöttorp. Belägenheten av Segerströms lokal är osäker. Viker 8 Älvhyttan (Blomsterängen, "östra hagarne") 1888 (Bore, S; ELGENSTJERNA 1889; GB, S) -76(!). Av senare insamlare 6 ark (BER, GB, LD, UPS); sist tagen 1909. Huruvida ytterligare insamling senare förekommit (jfr uttalandet ovan) är okänt. Området – en f.d. slåtteräng med bl.a. ädla lövträd – fridlystes som naturreservat 1950. Arten är för nuvarande sparsam.

Övre Bergslagen: Hjulsjö 9 †Jönshyttan (BINNING 1921). Enligt URSBERG (1976) förr känd från Gatan nära Jönshyttan, "försvann troligen i samband med en kraftledningsdragning". Hällefors 10 Ekebergstjärn N-ut, fuktig granbjörkskog på tidigare betad mark, flera bestånd med vardera ca 15 blommande exemplar (URSBERG 1976). 11 Hurrberget, få exemplar 1958 (Lindberg). 12 Knuthöjdens by Ö-ut inom kalkområdet (V om kalkbrottet), "afbetad" 1929 (Broddesson manuskript). Ej återfunnen av Lindberg (1958) eller ! (1978). Området nu sedan länge obetat, bevuxet av talldominerad blandskog. 13 Vid byn Sångshyttan, fåtal 1958 (Lindberg).

[Obestyrkta uppgifter: K. Bark: Mörkrets backe (numera lundvegetation, förr betesmark): enligt närboende lantbrukare, G. Ek, sedd i äldre tid (troligen slutet av 1800-talet) av framlidne Edvard Eriksson, Surahammar (muntligt meddelat 1972). Arboga: Källängen vid källan, ett exemplar ett år ca 1920 (Ingegerd Garsten-Munkegård genom Garsten i brev 1973). Fellingsbro: Kring Oppäsen enligt hörsägen (Anne-Maj Algotsson i Hamrin manuskript). Ängsö: "på en lokal i Ängsös övärld" (signatur ÅL i Vestmanlands läns tidning 26/3 1973). Enligt Å. LARSSON i samma tidning 9/6 1979 hade arten under den gångna veckan förgäves sökts på sin Ängsölokal av "expertis". Vem denna expertis var, är mig obekant.

Ingen av dessa uppgifter sannolik, bl.a. med hänsyn till den långvariga bevakningen nämnda områden underkastats av andra botanister. Troligast Källängen-lokalen, den enda som stod under inverkan av kalk (utplanterad av trädgårdsmästaren vid Jäders herrgård?). Arten sammanblandas enligt författarens erfarenhet bl.a. med Polygonatum odoratum och P. multiflorum. Sistnämnda finns f.ö. både i Mörkrets backe, i Källängslund samt flerstädes inom Ängsö. Utplanteringsförsök har gjorts på några håll i landskapet under 1960–70-talet. Jag saknar i regel närmare uppgift härom, frånsett Ramsberg S: Rosenholm, där material från Norrland 1979 planterades i bäckdrag eller dike i skogskant utanför tomt (meddelat av S. Nilsson, Fellingsbro).]