HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n). O. Stickman (1780-talet] (Afzelius manuskript b) (lokal 10). Även tidigt samlad: Arboga: "in siccis ad läder" (ca 1812] (Agardh, LD). (Lever kvar i sandtag vid Gärdselbäcken V Jäder[!].)

Sannolikt idiokorofyt. Annars gammal agriofyt. I närmast potentiellt naturligt övergångssamhällen mellan klippheds-och klippängsvegetation: Oden: Arlabergets högtbelägna, naturligt öppna, isslipade S-krön, i myllsamlande svackor, i lav-och mosstäcken samt längs småsprickor(!). Flerstädes På backberg i liknande, halvt hedartade samhällen upp i övre Skogslåglandet, t.ex. lokal 1, Arboga: Djäkneklinten, Hubbo: Näs S-ut, Sankt Ilian: nära Utsikten, Angsö: Ektorpet V-ut (alla !). Förr Västerås: Djäkneberget 1906 (Ekström, FA). Sammansättning av sådan lokalt utbildad "S. perennis- klipphed" kan vara: S. perennis, Dicranum scoparium, Polytrichum piliferum. Pohlia sp., Cladonia arbuscula (= Ektorpet V-ut). På Arlaberget tillkom vissa örter: Viola tricolor, Spergula morisonii, Rumex acetosella.

Flertalet förekomster i starkare kulturpåverkad (mesohemerob) torrängsvegetation, huvudsakligen på markhällar samt i örtbackar på åsmaterial. Också här gärna i starkt exponerat, kraftigt uttorkande, lavrika avsnitt. I örtbacksvegetation på morän sedd av mig endast på edafid, nämligen i sandgrusfläckar, skapade av grävande myror: Hubbo: Kvistberga 200 m NÖ-ut (fanns på intilliggande markhäll). Ovanlig men inte sällan varaktig på euhemeroba sandståndorter (äldre åsskärning, stigkanter på sand, torr åsgräsmatta = Malma kyrka[!]; jfr Jäder-förekomsten ovan.)

Torr, näringsfattig, tämligen sur-sur (vanligen ej alkalisk) klipp- och ängsmull; blottad eller glest bevuxen, sandig-fingrusig, humusfattig, euhemerob mineraljord. (Ingenting har antytts om dess substratval i Bergslagen Delvis troligen iakttagen på sand, så som på lokal 6, delvis kanske på slagg.) Underlag inom huvudförekomstområden vanligen silikathällmark eller isälvsmaterial. Frånvaron på Bergslagens talrika kalkhällar faller i ögonen liksom att arten i Sala bara anträffats på en silikathäll (lokal 5). STERNER (1938) har beträffande Öland påpekat dess dragning där till "verhältnismässig kalkarmen Sand- und Kiesböden". I Mellaneuropa främst i sand- och silikatområden på "mäss. Basenreich., kal karm., meist sauer., humus- und feinerdearm. Sand- od. Steingrusböden" (OBERDORFER 1962). I samma riktning pekar en iögonenfallande utbredningslucka i dess dalsländska utbredningen (karta 94 hos ANDERSS. 1981) - nämligen i trakten för den kalkrika Dalformationen (jfr den "spegelvända" kartbilden av den av samma formation starkt gynnade Sanicula europaea 1). Luckan tolkas av ANDERSS. (1981) endast som en effekt av ojämn spridning (sid. 61).

Konkurrenssvag. Oftast funnen i solöppet läge men tål i klippomgivning svag beskuggning Betestålig.

Sannolikt arkeofyt. På flertalet lokaler (alla eller nästan alla ovan Mälarslätten) säkert antropokor. Nog spridd till de nordligaste i senare historisk tid (med frövaror?). I vår tid mycket litet nyspridd N om nedre Skogslåglandet åtminstone delvis tillfällig, annars bofast Längst känd i Arboga: Jäder-trakten (170 år). Fåtalig-riklig.

De högst belägna lokalerna är:

Skogslåglandet: Linde S 1 Dalskogen (mot staden), "på klipphällar och afsatser" 1928 (Broddesson manuskript). 2 Gräsudden 1928 (d:o). 3 Lindesberg [staden?) (1920-talet] (O. Berglund enligt d:o). Ramsberg S 4 Grimsö 1927 (G. Welander enligt Broddesson manuskript)(†). Sala 5 ÖNÖ vägskälet vid L. Stampers 1956 (Wald.) -78(!: Stora Stampers N-ut, silikatmarkhäll i brynet mot Hyttskogsvägen).

Bergslagen: Guldsmedshyttan 6 Mellan Storå kvarn och Råsvalen (O. Almqvist enligt EKH. 1978). 7 Åboda [1850-talet] (Wall manuskript). Ljusnarsberg 8 Kopparberg 1882 (Callmé enligt SAM. 1923a; S) (LIND. 1960). Sökt av författaren men ej återfunnen Nora N 9 Ringshyttan (BINN. 1921). 10 Norberg s:n (se ovan). Säkerligen utgången. Ramsberg N 11 Resta 1950-talet (Hamrin). 12 Skinnskatteberg s:n (HIS. 1831). Tämligen säkert utdöd. Viker 13 Ej långt från Vikers kapell 1882 (E. L. Svensson, S) [början 1900-talet] (Bergdahl, BER: Viker) -25 (Lundman manuskript: kyrkan). 14 Skrikarhyttan [slutet 1800-talet] (Billmanson enligt SAM. 1923a). Kanske samma lokal som 13.