Allmän-tämligen allmän-spridd, sistnämnda i åkerrika och hagfattiga bygder, t.ex. lokalt på Mälarslätten. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 såsom Gnaphalium d. (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Osäker idiokorofyt. Gammal agriofyt? Mycket hemerofil. Möjligen inhemsk i kalkklippängssamhällen (flesrstädes !).
För övrigt synantrop, tämligen vanlig ovan Mälarslätten i olika slag av mesohemerob torrängsvegetation och lågvuxen, (torr) friskängsvegetation Lika ofta i betad som i obetad omgivning. Tycks undvika de suraste, lavrika och hedartade faserna. Fuktängsväxt i kalkområden på svagt växelfuktiga ståndorter. Torra, euhemeroba ståndorter: stigar på sand, mo, morän, grusiga vägkanter, torra gräsmattor.
Torr-tämligen torr, måttligt sur-alkalisk, näringsfattig ängs-och klippmull; d:o, ofta humusfattig, euhemerob mineraljord. Underlag hällmark eller mer eller mindre finjordsfattig mineraljord. Konkurrenssvag i tät vuxet fältskikt (i övergivna, i begynnande igenväxning stadda örtbackar helst kring block i markplanet). Öppet ljus(-svag skugga). Betesgynnad.
Variation
"Var. corymbosa Hartm." brukade uppges under 1800-talet: TROILIUS (1860): fyra lokaler, Iverus (1877): Västmanland: allmän, Ohlsson manuskript 1863: Linde N: Bergsmanshyttan, "ända till 18 tum hög med 4 tum blomskaft".