I Mälarområdet mestadels allmän, f.ö. spridd-tämligen allmän utom i flacka kultur- och barrskogstrakter. Ojämnheten beror av de edafiska förutsättningarna och tillgång på lämpliga ståndorter. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Frisk-fuktig ängsskog av skiftande sammansättning. Alnus glutinosa-Prunus padus-samhällen i måttligt fuktigt läge. Källkärr- och andra rikkärr-myrkantsamhällen (fastmattor vid dråg och i kantzoner).
Apofytiskt i hemerob lövglänt- och ängslövskogsvegetation: parker, parklundar, lövhäckar, syrenbersåer, asphagar, hasseldungar osv. Ibland i dikningspåverkade alkärr och på kalkförande varp. Ej i öppen ängsvegetation. Utom undantagsvis mellan tättstående block.
Frisk-växelfuktig/genomsilad, föga sur- alkalisk mull och närstående sumpskogshumus; tunn, väl neutraliserad och genomluftad kärrtorv. Underlag skiftande mineraljord. Skugga-halvskugga. Beteskänslig.
Variation
Exempel med övertaliga blad ("form quinquefoliata" och "sexfoliata") vanliga. Trebladiga skott ("form trifoliata") ovanligare. Dylika särlingar vanligen enstaka-fåtaligt i eljest normala bestånd.
