Tämligen allmän på Mälarens öar och holmar från Skutterön i Rytterne och Ö-ut (med anhopning av lokaler inom V. Ridöarkipelagen); östligast Ängsö: Tallgås 1960 (WALLDÉN 1970). Ett par förekomster å angränsande fastlandsstränder (se nedan) och några vid Hjälmaren (d:o). En isolerad inlandslokal i västra, nedre Skogslåglandet. Sydlig: i Sverige nordligare än vid Mälaren främst vid och nära kusten. Med hänsyn till att arten nu är bofast i Skogslåglandet, torde det vara fel att betrakta den som en nästan obligat, extremt klimatiskt fordrande Mälarområdesart. Snarare har den ännu inte nått sitt potentiella utbredningsområde, vilket, förutom också V. Mälaren, kanske omfattar hela Mälarslätten (lämpliga ståndorter i första hand de stora vattendragens forsholmar). Preliminär utbredningstyp: S9.
Första fynd
Hallstahammar enligt WIKSTRÖM 1824 (Irsta: Rågsäcken).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofob(-begränsat hemerofil?). Dess ståndorter på Mälaröarna, där jag själv inte kunnat se den, är enligt KERS (1978) "exponerade block- och stenstränder". Hos WALLDÉN (1970) bild från ölokalen, visande växten i en klippspricka på öppen strandhäll. Inlandslokalen i Fellingsbro (enligt HÅRD AV SEGERSTAD 1924 karakteristisk): blockiga, trädbevuxna småholmar i Sverkestaåns fors, nära (men sällan i) strandkanten, delvis solöppet, delvis i halvskugga från gran, al, hassel: potentiellt naturlig, ängsartad gläntvegetation på svagt växelfuktig, uppåt uttorkande, nedåt permanent fuktig, välneutraliserad (mullartad) morän. Jfr liknande förekomster av Veronica longifolia.
Troligen arkeofyt (enligt C14-daterade makrofossil från Dagsmosse i Östergötland växer i denna trakt ca 2200 år f.Kr. [BERGGREN 1956]). Har i Mälaren ansetts vara stadd i spridning i vår tid (WALLDÉN 1958a, 1970). Denna sak svår att bevisa, då hela Mälarutbredningen (låt vara något färre lokaler) var känd redan före 1930-talet i referat från Naturvetenskapliga förenings i Västerås exkursioner till Ängsö 1976 (VLT 1/9) uppges hampflockel 1975 vara nyfunnen på ön, "nu mycket utbredd efter stranden väster om prästgårdens beteshage"; men samlades i verkligheten på ön redan 1859 (J. Schelén, LD). Huruvida Fellingsbro-lokalen hyser en nyss etablerad förekomst eller ej är också vanskligt att avgöra. Förekommer flerstädes vid Hjälmaren och kan ha vindspritts därifrån både i äldre och nyare tid. Knappast reliktförekomst. (Enligt uppgift av närboende ej inplanterad.)
Lokaler
Mälarområdets fastlandslokaler är: Rytterne Tärnöö och 100 m Ö-ut utmed Mälaren 1947; Kalvstorpet 1947 (WALLDÉN 1955). - Hjälmarlokaler: Arboga Grundudden, exponerade stränder, ymnigt i NV 1975 (Löfgren; publicerad av S. MARKLUND 1976a). Hällarna, udden 1974; Alhammars udde, badstranden 1976 (Löfgren).
Skogslåglandet: Fellingsbro N Kärrbohammar, forsholmar (se vidare ovan), många bestånd = riklig 1977(!, UPS).
[Efter ett belägg i S från 1896 (G. Adler) omnämnd från Möklinta: V. Bännbäck av ALMQUIST (1949); sedan kartprick hos HULTÉN (1971). Enligt brev från Almquist till Hamrin (1950-talet) vore uppgift tvivelaktig; arten söktes utan framgång på lokalen bl.a. av Lohammar.]
