Sedan 1930-talet överallt sällsynt, uppgiven endast från fyra lokaler: Fellingsbro Nyckelby 1946 (Frid., ARB). Hallstahammar S Vallberga, 1 exemplar bland spillsäd 1967 (MALMG. 1970). Ljusnarsberg Nedre Tappen (LIND. 1960). Västervåla Ängelsbergs station 1947 (Almq.).
Första fynd
ÅNGMAN 1835 (Norbergs Bergslag: allmänt känd).
Ekologi
Efemerofyt. Förr i åkrar och sannolikt på diverse euhemeroba ståndorter i odlingens närhet. "bland säd" och på "backar" enligt WALL (1852), Iverus (1877). Numera väl sannolikast kring ladugårdar och på ruderatplatser.
Xenofyt och - under ett skede från 1800-talets början till 1900-talet, då arten odlades som foderväxt - ergasiofygofyt. Arkeofyt? "Åkervickerna växte länge obemärkta och äfven såsom ogräs i åkrarna förföljda, till dess mänskliga omtanken, som försöker att använda allting till vår fördel, fann örten tjenlig att odla såsom foderväxt." (Svensk botanik IV, 1805.) Om vildväxande före 1800-talet i Västmanland är visserligen inte styrkt, men ALMQ. (1949, 1965) har visat, att den var så i Uppland och Dalarna. Odling i vårt område styrkt fr.o.m. 1820-talet (Kila enligt BORGMAN 1828). Enligt hushållningssällskapens handlingar sedan överallt allmänt utsådd. Vildväxande allmän enligt provinsflororna. Försvann genom odlingens upphörande och effektiviserad utsädesrensning.