Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
TIDSTRÖM 1754 såsom Millefolii blomma (Ljusnarsberg: Kopparberg).1 BERGIUS 1764 (Grythyttan: Loka hälsokälla).
1 Angående växtens användning i Kopparberg: "Millefolii blomma på brännewin skall giöra det starkare och läkande för inwärtes sår och lungor."
Ekologi
Idiokorofyt? Mycket hemerofil. Har stundom ansetts vara ursprunglig i kust- och annan strandvegetation (jämför ALMQUIST 1929 och AHTI & HÄMET-AHTI 1971). Några goda exempel på förekomst i potentiellt naturlig, dylik vegetation ej kända av mig i Västmanland. Däremot sedd i starkt sluttande källkärr, sommartid vanligen upptorkande, med rikt inslag av ängsörter på Sphagnum-torven: Skinnskatteberg: Ormdalen(!). Möjligen beroende av en nyligen i ravinsidan företagen avverkning. I sluten, potentiellt naturlig skogsvegetation iakttagen i örtrikt Pinus-samhälle på välbevattnad, kalkpåverkad morän (Skinnskatteberg: Gamla Bastnäsfältet), ej blommande, troligen relikt(!).
För övrigt synantrop (eventuellt apofyt): så gott som konstant i all mesohemerob, torr-frisk ängsvegetation i hela området; d:o på många slag av svagt fuktiga- torra, euhemeroba ståndorter (också gräsmattor och odlingsjord). I frisk ängsvegetation gynnad av edafider i form av trampblottor, spillningsfläckar osv.
Undantagsvis väl neutraliserad och syresatt, grund kärrtorv; humusrik-mullartad eller humusfattig. ej starkt sur- alkalisk, frisk-torr mineraljord. Ljusälskande. Betesgynnad.
Variation
Former med skära blommor överallt tämligen vanliga.
"En discoidal form iakttogs i augusti år 1909 vid sjön Långforsen i Sala" (DAHLGREN 1910a) = vid Sandviken (DAHLGREN 1911).