LOHMAN 1737 så som Hallon (Arboga: Brattbergets skogar). 

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Ängsskogssamhällen: S-ut sparsam-helt lokalt i frisk lundvegetation med hassel och ädla lövträd, N-ut allmän i käll- och bäckdragspåverkad ravinvegetation (oftast med Betula och Alnus incana). Svagt växelfuktiga Alnus glutinosa/incana-Prunus padus-samhällen. Gran- och blandskogssamhällen av fuktig ekbräkenristyp, fuktig örtristyp och fuktig-våt örttyp. Torr-frisk ängsskog på kalkjordarter. Edafider i silikatområdenas torra ängsskogar och övergångar till hedskog: block, lågor, stubbar. Rasmarkssamhällen. Lövklippsamhällen.

Apofytiskt i kulturfaser av nyssnämnda samhällen, i torrängsvegetation samt på talrika, torra- lätt fuktiga, euhemeroba ståndorter: hyggen, skärningar, järnvägsområden, banvallar, diverse ängsvegetation i kulturgränsen m.m.

Dess ekologiska amplitud sålunda vid. Uppträdandet begränsas bl.a. av låg tillgång på tillgängligt kväve (så som på torr mårmark), av stark och långvarigt stagnerande markblöta samt troligen generellt av mycket låg markneutralisation. Kvävegynnad. Skugga-öppet ljus.

Form anomalus Arrh.: Kolbäck Tättingbackarne (Iverus 1875). Västanfors Fagersta (d:o). Västervåla Ängelsberg (Iverus 1877).

Form laciniatus Krok: Västerås S Östra holmen 1925 (Öberg).

Form phyllanthus F. & G.: Västerås S Spantgatan 5 vid cykelväg genom gammal vildbacke, på vildhallon 1962 (Nordin enligt CLEMEDSON 1974; UPS). [Kila: Prästgårdens trädgård, på kulturhallon 1962 (som föregående).]

Form chlorocarpus E. Krause (med gula frukter): Arboga Brattberget vid Fågelsjövägen 1974 (Kjell. genom Löfg.). Om följande notis i Nerikes Allehanda 6.8.1974 syftar på denna eller någon annan lokal är okänt: " Ut ur skogarna kring Arboga kommer personer med rågade hinkar med blåbär. I ett stånd med röda hallon fanns det gula hallon som plockades av fru Gun Österlin. Naturen kan den." Kolbäck Sävholmen, "Vita hallon har påträffats" [när och av vem?] (E. MARKL. 1974a). Lokalen även nämnd av S. MARKL. (1975b). Medåker S "ovan Lisselängen --- på det s.k. Röforsfallet" i sagesmannens barndom (Nora Fredriksson, 1977, enligt LÖFG. 1981). Sala Långforsen, järnvägsbank (DAHLG. 1911). Ängsö Röholmen, till synes vild 1918 (Hj. Karlsson).

Sistnämnda form har odlats i Sverige sedan 1660-talet (WEIN 1962). Huruvida ovanstående bestånd uppstått spontant eller förvildats, låter sig inte avgöras utan vidare. I alla händelser nu mycket sällsynt odlad, men förekommer(!).