Allmän ovan Mälarslätten (inte minst i Övre Bergslagen); spridd(-tämligen allmän) på Mälarslätten Troligen i viss mån bristfälligt uppmärksammad i sistnämnda område; hittills inga fynd i Björksta, Dingtuna, Irsta, Kärrbo, på Ängsö. Är oligotrof, kanske lerskyende. På Mälarslätten i varje fall främst i tämligen sur omgivning på sand, morän och silikathällmark. I Skogslåglandet. och än mer i Bergslagen vanlig i diverse frisk-torr ängsvegetation, även inom kulturområdet. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
WAHLENBERG 1826 ("usque ad --- Vestmanniamque montanam"). Wahlenberg manuskript 1821 (Skinnskatteberg: Nytenbäckens kant; Brobykärret).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Klipphedssamhällen (karaktärsart å barrskogsberg och i hällmarkstallskog, där den vanligen gror i sprickorna); vissa rikare kärrkantsamhällen (utan Sphagna) och närstående övergångssamhällen i gränsen mellan fastmarksskog och sumptallskog (ej i alkärrkanter); vegetationsfattiga mineraljordsstränder vid oligotrofsjöar.
Mycket vanlig apofyt i barrskogsterräng: hyggen, stigar, vägkanter, smågläntor, någon gång myrdiken m.m. Ej sällsynt i backbergsvegetation, inte heller (ovan Mälarslätten) i öppen, torr-fuktig, mesohemerob ängs- och hedvegetation. Mycket torrt t.ex. i Antennaria-Hieracium pilosella-Cladonia-samhällen å moigt eller sandigt underlag; fuktigt i tuviga Agrostis canina-Nardus-Carex pilulifera-samhällen(!). Även i örtrika kalkfuktängar, såsom vid Mortorpet i Västanfors(!).
Amplituder i förhållande till markneutralisation och -fuktighet vid respektive tämligen vid. Att den saknas i hedskogarnas mårsamhällen torde bero på otillräcklig konkurrensduglighet i slutet mosstäcke och tätt ris; frånvaron/sparsamheten i områden med styva leror på dålig anpassning till eutrofa förhållanden. Halvskugga-öppet ljus. Betestålig (N-ut tämligen vanlig i diverse hagbeten).
I regel fåtalig.