HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).

Epökofyt. Huvudsakligen åkersynantrop, framförallt bland råg. Tillfällig på andra euhemeroba ståndorter, så som gator, vägkanter, hamnar.

Xenofyt. Arkeofyt. Enligt Lundman manuskript 1924 stadd i avtagande (Kolbäck-Munktorp-Rytterne) under 1920-talet: "ännu flerstädes, men i minskning tack vare bättre rensning av utsädet". Förekom ännu 1937–38 bland "svårare ogräsfrön i prov av viktigare fröslag" enligt Meddelande från statens frökontrollanstalt (WITTE 1939b); t.ex. i många prov av svensk rödklöver, f.ö. i prov av humleluzern, getväppling, knylhavre, renrepe, timotej och sädesslagen utom korn. Anses dock just fr.o.m. 1930-talet ha börjat gå tillbaka påtagligt, bl.a. på grund av övergång till nya rågsorter, vilkas frön mera skiljde sig i vikt från råglostans än äldre rågtypers. Här och var kvar ännu under 1940-talet (genom begagnande av hemmautsäde). Omkring 1950 för sista gången sedd på enstaka platser i ett antal delområden (Mälarslätten-Bergslagen) av Almquist samt 1950 av Lohammar (Västerfärnebo: Lågbo). Försvinnandet bekräftat under 1950-talet beträffande Hällefors, "förr vanlig, ej funnen 1958" (Lindberg), och Viker, "Numera fullständigt utrensad, har ej sett ett enda exemplar 1955" (I. Anderberg).

Vilande på eller i jord förlorar växtens frön grobarheten redan efter något år (Ö. Nilsson, 1978).