Ungefärlig nuvarande utbredning i Västmanlands län framgår på karta i LUNDQVIST (1967). Når där Skogslåglandets gräns i V, Dalälven i Ö, saknas i nedre Bergslagen. Därutöver nyligen funnen i Ramnäs (ERIKSSON 1967a). Ungefär samma fördelning torde gälla V. Västmanland. Aktuella uppgifter om flyghavretillståndet införs fortlöpande bl.a. i Västmanlands Läns Hushållningssällskap Tidskrift. Huvudutbredningen i Sverige i senare tid sydlig (HOFSTEN 1950, HULTÉN 1950, 1971). På 1700-talet "öfwerflödigt" på många håll i Dalarna (jfr ALMQUIST 1949). Därmed väl också i vissa av Västmanlands N. delar. Nedgången där förmodligen delvis en följd av bekämpning, ändrat odlingsprogram osv. Utbredningstyp osäker.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Huvudsakligen synantrop i vårsådda grödor. Enligt GRANSTRÖM (1962) "framförallt inom Götalands och östra Svealands vårveteodlande områden, ett förhållande som får tillskrivas vårvetets begränsade förmåga att konkurrera med detta ogräs''. Därjämte sällsynt och tillfällig på torrare, euhemeroba ståndorter i kulturområden (hamnar, vägkanter osv.; aldrig meddelad från stationsområdena).
Xenofyt. Arkeofyt. I äldre tid långt vanligare, såväl till frekvens som individmängd. Fortfarande stadd i minskning genom årlig bekämpning, i synnerhet "plockning". En uppgång förekom enligt HOFSTEN (1950) under 1940-talet till följd av importer av förorenad säd (bl.a. från Irak).