Som bofast i mesohemerob vegetation spridd på Mälarslätten med anhopning i markhällsrika trakter (V. Munktorp, Lundby, Ängsö, Arboga stad N ån), sällsynt i Ö. Skogslåglandet och V. Nedre Bergslagen. I hela området dessutom xenofytiska, av allt att döma ofta kortlivade förekomster på vanligen euhemeroba ståndorter. Skandinaviska huvudutbredningen sydlig. Den bofasta populationens anhopning i S och Ö sammanhänger med dess tämligen stora krav på varmt vår-och sommarklimat. Utbredningstyp som bofast: S3.
Första fynd
HISINGER 1831 så som B. mollis (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Bofast i torrängar, mest markhällar och låga backberg. Till några få procent örtbackar, helst med lavrik, hedartad vegetation i extremt torrt läge. Delvis obeständig på torra, euhemeroba ståndorter: slänter, sandbrink, sandig stenbrygga, fingrusplaner, kalnötta sand-/grusfläckar, sandtag (ett fynd), stationsområden, gräsmattor, åkrar. Sistnämnda ståndort enligt litt. vanlig förr, nu sällsynt (lokal 7). Under 1950-talet ej mindre än elva stationsfynd (mest om enstaka-få individ) (Almquist) - alla utgångna(!). Inga heller nytillkomna.
Torr, föga sur-alkalisk, grund klippmull (både på kalk- och silikatbergarter); annan torrängsmull: torr, humusrik eller humusfattig, näringsrik eller näringsfattig, för varaktigt uppträdande alltid(?) sandig-fingrusig, euhemerob mineraljord. Ljusälskande. Konkurrenssvag.
Xenofyt. Arkeofyt. Upprepat införd under historisk tid med utsäde, mest gräsfrö. Då WALL (1852) kallade växten allmän, syftade han nog främst på vall- och gräsmattsspridda förekomster. Dylik invandring starkt minskad sedan 1800-talet (jfr SAMUELSSON 1923a, Lundman manuskript 1924); har sedan 1950-talet nästan upphört. De talrika järnvägensfynden under nämnda decennium förklaras av, att dess inblandning i vallgräsfrö då ännu var tämligen stor (KOLK 1955).
Störst utsikt att hålla sig kvar i euhemerob omgivning har växten på sandmark längst i S: Arboga: †Hamnen 1943 (Fridell; Kjellmert; ARB, KJN, LD, S) -74 (Löfgren). Kolbäck: Strömsholms våg 1922 (Lundman enligt SAMUELSSON 1923a) -78(!). Rytterne: Kvicksund 1910 (Krok, S) -78(!: grusplan + sandbrink mot sundet). Västerås-Barkarö: Ridö gård 1946 (Walldén) – (KERS 1978: "på betesåsen, utmed ladugårdsgrund").
I torrängsvegetation mest nyfynd under 1970-talet (förr förbisedd). Återfynd dock: Munktorp S: Kårsta [ca 1922] (Lundman manuskript) -77(!). Eneby; Ållesta m.m. 1950-talet (Almquist)-70-talet(!; S. MARKLUND 1978). Västerås S: Elba 1894 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1923a; JOH) -72(!).
Variation
Var. leiostachyus Hartm.: Form eller formgrupp, som numera inte brukar tillmätas systematisk eller ekologisk särbetydelse. Då så föga meddelats om dess förekomstsätt i Västmanland, kan saken inte närmare belysas från vårt område. Anmärkningsvärt sällsynt. Sedd av mig i gräsmatta men aldrig i mesohemerob vegetation. Kanhända (delvis?) sydlig, gräsfröspridd, i Västmanland obeständig ras?
Mälarslätten: Arboga Folkets park, 1 ex. bland huvudformen 1978 (Löfgren, ARB). Björksta Orresta gård, äldre gräsmatta, 1 grupp 1977(!, UPS). Hallstahammar S Skansberget eller Sörkvarn (Iverus 1875, 1877)†. Kolbäck Stuteristallgården (Iverus 1877)†. Köping Köpings stad (Iverus 1877). Västerås-Barkarö Fullerö 1878 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1923a; JOH)†. Västerås S †Gesällbergen (Iverus 1877). Skogslåglandet: Sala Viksberg (DAHLGREN 1911).
Lokaler
Nedre Bergslagen N om Viker: Grythyttan 1 Björskogsnäs 1970 (O. Eriksson). 2 Rockesholms station, enstaka (1950-talet] (Almquist)†. Guldsmedshyttan 3 Vasselhyttan 1958 (Sundholm). Nora N 4 Born Ö bron, större markhäll mellan åkrar 1978(!). 5 Fåsjöhyttan (Ohlsson manuskript 1863). 6 Skinnskatteberg s:n (HISINGER 1831).
Övre Bergslagen: Hjulsjö 7 Björksjön, järnvägen + sandåker 1956 (Almquist). Ljusnarsberg 8 Bångbro 1959 (Björkman manuskript). 9 Salbo, vägkant, 1 ex. 1963 (Björkman manuskript). 10–11 Salbo gruvor; Älvhöjden 1950-talet (Hamrin).
