Som denna hybrid tolkar jag några i fråga om blomfärg och kronbladsf. mycket karakteristiska violtyper, som i Västmanland tre gånger anträffats, i trädgårdar: Fellingsbro N Stora Husbacken i rabatt vid förstukvisten 1977(!). Några frodiga grupper, alla blåblommiga, vilka sades ha växt "ute i backarna" och sedan såtts in. Denna förklaring säkert oriktig, men annan kunde inte fås. Kolbäck Borgåsunds samhällen, liten ödetäppa på sandig mull, grupp 1977(!). Flertalet exemplar därefter odlade av författaren, företrädande ej mindre än sju skilda förgvarianter (hybridklyvningar), växlingar i blomfärg från mörkt violett till brokigt i intensivt gult och rödviolett. Sedan kvarlev. genom självsådd i tomtsand. Kungsåra Klockargården å en sandgång 1928 (A. Joh. s.n. Viola tricolor f., S; det. !). 2 ark med ett stort, rik- och storblommigt exemplar respektive flera smärre magerexemplar. Helt lik en av färgvarianterna i Borgåsund.

Skiljer sig från V. tricolor genom större (upp till drygt 30 cm höga) blommor, bredare och mera rundade kronblad, robustare växt samt andra färgtoner. Karakteristisk är de uppåtriktade kronbladens ofta mörkt rödvioletta färg och sammetsartade lyster. Delvis gulfärgade blommor har ofta å undre kronbladet en violett kil eller ett violett bräm. Övervägande blåvioletta blommor är likaså ofta (ej alltid) brokiga i olika violetta nyanser. Tidigare föga uppmärksammad i Sverige (känd som förmodat spontan från Lännäs kyrkogård i Närke). Ett mycket snarlikt exemplar i S från Uppsala botaniska trädgårds bänkgård (1943) har av samlaren, C. G. Alm, kallats " V. arvensis x hortensis".

Huruvida de i Västmanland sedda exemplar uppkommit spontant eller möjligen utgör rester av ett odlingssortiment från sekelskiftet eller tidigare, har jag inte lyckats utröna. Det förra troligast. Frösättning riklig och frögroning mycket god.