LOHMAN 1737 såsom Hostört (Arboga: omkring staden).

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Mycket vanlig i potentiellt naturlig(-naturlig) vegetation: småsockliga, väl upptorkande alkärr och samhällen i våtare alkärrs kanter; fuktiga, mer eller mindre ängsskogsartade Alnus glutinosa-Prunus padus(-Ulmus)-samhällen; skiftande sammansatt löv-, barr- och blandskog av fuktig örtristyp och fuktig-våt örttyp (karakteristisk t.ex. längs nedskurna skogsbäckar och i källdragspåverkad skog). Källflödessamhällen (längst i N även flacka, översilade ravinbottnar). Undantagsvis (starkt sluttande, föga våta) källkärr, intill drågen (Skinnskatteberg: Ormdalen[!]). Lika ofta i nämnda samhällens oligohemeroba-mesohemeroba faser. I silikatområden en god skiljeart mot friska skogstyper. I kalkområden däremot också (vanligen luxurierande) i nästan frisk(-frisk) ängsskog.

Som apofyt för övrigt mest framträdande på euhemeroba, fuktiga-tämligen torra ståndorter: diken, väg- och dammkanter, S-exponerade banvallar, också högt upp och på avstånd från diken, slänter och vägskärningar på alla nivåer (även mot krönen), äldre och nya jordupplag, rabatter, åkrar, orensade köksväxtland m.m.

I potentiellt naturlig-mesohemerob vegetation svagt växelfuktig-genomsilad(-på kalkrik mark också frisk), måttligt sur-alkalisk mull, moder eller lövkärrtorv (undantagsvis grund Sphagnum-torv eller blottad, humusrik mineraljord). I euhemerob vegetation edafiskt anspråkslös. Underlag djupare, helst finpartikelrik-lerig mineraljord. Skugga- öppet ljus.

Form roseola Neum.: Badelunda Hamre 1927 (Wollert, VÄ).