Allmän i Skogslåglandet och Bergslagen; spridd på Mälarslätten (även på Mälaröarna). Den lägre frekvensen i SÖ torde bero på ståndortsbrist genom hög uppodling. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
Sillén enligt POST 1846 såsom S. friesiana (Köping: Skovsta skog). Året innan samlad av Lönn. (Kung Karl: Reutersberg; UPS).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Ursprunglig i källflödessamhällen och källbevattnade, genomsilade eller växelfuktiga skogssamhällen: barr- och lövskog av våt fräkenristyp och fuktig- våt örtris- och örttyp; måttligt fuktig strandlövskog (Alnus glutinosa-samhällen m.m.). Sällsynt i torra källkärr, t.ex. Skinnskatteberg: Ormdalen(!). En avvikande men likaså potentiellt naturlig ståndort är klipphyllor och -nischer i S-vänd bergshammare med band av grönsten i Karbenning: Sandvikens lindberg, riklig(!)
Apofytisk i nyssnämnda skogstypers kulturfaser samt på skiftande, vanligen torr-frisk, euhemerob mark: skogshyggen, bryn, slaggvarp, drivningvägar, skogsvägkanter. I hela området vanlig hyggesväxt, ibland riklig. Några fynd på stationsområden.
Genomsilad-växelfuktig mull eller grund kärrtorv på naturliga-mesohemeroba ståndorter; klipphumus på rika bergarter; torr, helst humusbemängd, euhemerob mineraljord. Underlag växlande. Helst i skugga- något avskärmat ljus. Detta kanske en förklaring till frånvaron på öppet liggande ruderatståndorter.