hägg
Prunus padus
Mer information om arten

Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

Första fynd

GRAU 1754 så som Hägg (Västmanland).

Ekologi

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Svagt växelfuktiga Alnus glutinosa(-Ulmus)-samhällen i eutrof (strand)omgivning; käll- eller bäckdragspåverkad ängsskog, varibland även barrskog av fuktig örtris- och örttyp; glesa ängsskogssamhällen På frisk-måttligt torr kalkmark. I sluten skogsvegetation ofta endast småbuskar, ej träd.

Vanlig ängsskogsart också på frisk silikatmark men då kulturberoende: ljusrelikt eller växande i bryn och gläntor. Mest framträdande som apofyt i kulturområdenas bäckdalar, som ofta fylls av hägg- och hägg-al-bestånd. För övrigt i diverse hemerob, frisk ängs- och ängsgläntvegetation samt på friska, euhemeroba ståndorter.

Frisk-fuktig, näringsrik mull, vanligen på mineraljordsunderlag; humusrik-humusfattig, euhemerob mineraljord. Skuggfördragande på växelfuktig och genomsilad mark; för övrigt halvskugga-öppet ljus.

Variation

[Genetiskt betingade, rödblommiga och/eller rödbladiga former ej kända vildväxande Odlad förekommer i Medåker: Ekeby en hägg med både vita och rödlätta blommor, inplanterad på 1960-talet "från en gård i Hackshults socken i Småland, dit busken tagits hem från skogen i närheten" (B. Samuelsson, Ekeby, enligt LÖFG. 1981).]