Allmän i Skogslandet och Bergslagen; tämligen allmän i Västra Mälarslättens större skogsområde (Arboga, Kung Karl, Säterbo); spridda lokaler på Östra Mälarslätten, inklusive Mälaröarna. Sparsamheten i sistnämnda område beror på brist på sammanhängande barrskogsmark och lämpliga skogstyper; möjligen i förening med dålig anpassning till näringsrikt, lerigt underlag. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
ldiokorofyt. Begränsat hemerofil. Samhällen i alkärrkanter; barr- och blandskog av fuktig ristyp, våt fräkenristyp och fuktig–våt örtristyp(-örttyp). I våta lägen helst kring block och träd-/stubbtuvor.
Som apofyt/reliktapofyt i hemerob skogsmiljö av liknande karaktär (vid diken, på småhyggen m.m.). Vanligen ymnig på dikad, skogbärande kärrtorv. I Bergslagen ofta på fuktiga brottbottnar.
Fuktig–våt, måttligt starkt sur–alkalisk sumpskogshumus på vanligen grovpartikelrik mineraljord (sand, mo, morän). Skugga–öppet ljus.