purpurknipprot
Epipactis atrorubens
Mer information om arten

25; tämligen allmän inom de stora kalkstråken i Viker och Linde-Guldsmedshyttan, f.ö. ett fåtal fynd i Nedre Bergslagen; en äldre lokal i Skogslåglandet. Klimatiskt indifferent, kalkbunden art. Utbredningstyp: Kalk.

Första fynd

IVERUS 1877 så som E. rubiginosa (lokal 25, eventuellt också 1). E. E. Öman 1864 (lokal 15; OREB).

Ekologi

Idiokorofyt. Hemerofil. Sociologi och ekologi i övrigt mycket lika E. helleborines: se denna art. Samförekomster vanliga i V. Bergslagen. Till skillnad från denna aldrig antr. i silikatområden. Möjligen mer ljuskrävande: ej känd från sluten löv- eller blandskog. Mera framträdande däremot i Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen och i örtrik kalkhälltallskog (8, 12, 13, 19, 24). Utanför Västmanland vanligen på moigt-sandigt underlag, ytterst sällan på lera.

Har troligen inte hittills minskat genom kulturingrepp. I vissa områden snarare gynnad av gruvdriften. Regelbunden, riklig på 24 - "i tusental och åter tusental i de glesa tallskogarna och på hällmarkerna" (PERSSON 1963; !) - i Guldsmedshyttan: Talludden- Nybergsgruvan samt S Kalkåsen i Ramsberg N (17). På andra lokaler ofta sparsam, ibland osynlig. 17 år mellan iakttagelserna på den under mellantiden regelbundet bevakade lokal 18.

Lokaler

Mälarslätten: ?Arboga 1 "Jäder i skogen vid Källängen" (Kalkugnsberget) (IVERUS 1877). Uppgiften har ifrågasatts av MALMGREN (1972a), dels emedan arten aldrig återsetts, dels därför att den kan misstänkas förväxlad med den från lok. välkända E. helleborine, som ej nämns av Iverus Uppgiften kan (liksom Epipogium) ha delgetts Iverus av upphosvmannen till arbogafloran Anon. manuskript 1860–80-talet, där den - men inte E. helleborine - anförs från samma område ("Källängen"). Uppgiften kan också ha vandrat i motsatt riktning.

Skogslåglandet: Sala 2 Bråsta backe 1896 (O. G. W. Sandberg s.n. E. hell. x rubig., S)(†).

Nedre Bergslagen: Grythyttan 3 Björskogsnäs 1882 (D. Johansson enligt SAMUELSSON 1923a) - (ZACHAU 1926). Om utgången är ännu ovisst. Guldsmedshyttan 4 Dyrkatorps kalkbrott [1950-talet] (Schiöler) + området N och NV härom (EKHOLM 1978). 5–7 Mosshagen; Mårdshyttan; Sutbbre [1950-talet] (Schiöler). 8 SV-näset på Näsudden (EKHOLM 1978). 9 Havsta 1959 (Lind)-76(!). 10 Lejakärret 1959 (Hamrin & Lind) -76(!). 11 Nybergsgruvan flerstädes (SCHIÖLER 1958) - (EKHOLM 1978). Linde N 12 Talludden 1882 (E. L. Svensson, S, UPS) -1976(!). Först publicerad av WALLDÉN (1956). 13 Killingholmen (SCHIÖLER 1936) - (EKHOLM 1978). 14 Siggeboda 1911 (Binning, GB). Nora N 15 Limholmarna 1864 (se ovan). Norberg 16 Klacken (Tärnlund enligt SAMUELSSON 1923a). Beläggexemplar ej anträffade. Aldrig återsedd. Uppgiften kan möjligen ifrågasättas (på samma grunder som beträffande lokal 1). Ramsberg N 17 Kalkåsen fl. 1954 (Hamrin)-76(!: gles tallskog). Västanfors 18 Jönsbackens kalkbrott, torr solbelyst slänt 1957 (NORDIN 1958) -74 (MALMGREN 1975: endast på en frisk, Listera ovata-dominerand brottbotten, 1 ex.). Viker 19 Bengtstorp (Stora Udden) 1879 (Reuterholm, GB) - (EKHOLM 1975). Först publicerad av ELGENSTJERNA (1889), samlad av honom 1886 (GB). 20 Gamla Viker (ELGENSTJERNA 1899). 21 Kyrkan NV-ut, skogen kring Ca-brotten 1953 (Björkman manuskript). 22 Knapptorp (ELGENSTJERNA 1889). 23 Lilla Grytsjöbäckens slänt m.m. 1976(!). 24 Näsmarkerna 1955 (I. Anderberg) -76(!). Först publicerad av LINDSTEN (1956). 25 Älvhyttan (Iverus 1877) -1976(!). Äldsta anträffade herbarieark från 1890, -91 (Göthlin, GB, LD).

Kartan ger en god bild av nutida utbredn.