Spontan/troligen spontan på cirka 21 lokaler i Mälarområdet, de flesta recenta. Förvildad/troligen förvildad på cirka 38 upp t.o.m. Nedre Bergslagen, på lämpliga ståndorter överallt bofast (Jfr nedan). De spontana förekomsterna i SÖ företräder artens sydliga, klimatfordrande, violettblåblommiga ras, som här når sin svenska NV-gräns. Utbredningstyp som spontan: S12. Som förvildad: S2.
Första fynd
POST 1844 (lokal 15). Forelius 1843 (19).
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Liksom bl.a. Polygonatum multiflorum ursprunglig i (helst något gles) frisk-måttligt torr ängsädellövskog. Nu huvudsakligen i oligohemeroba-mesohemeroba skogsfaser: lövgläntor, ung, nyligen sammanvuxen skog. Som förvildad ovan Mälarslätten i likartad vegetation: parker, parklundar, lövhäckar osv., i regel samman med ädla lövträd. Även dikesslänter och lövfallspåverkade vägrenar.
Frisk-måttligt torr, väl neutraliserad ädellövmull. Underlag oftast lera. Skugga-halvskugga-(som förvildad) öppet ljus. Beteskänslig.
Som vild av ungefär samma omfattning som på 1800-talet. På några lokaler utgången av olika anledning: 1, 10, 14, 16, betning?; 17, bebyggelse? Förvildad fr.o.m. 1700-talet, ävenså försvunnen i några, kända fall: Arboga: Ahllöfsparken (fanns 1931 enligt SERNANDER 1933), Fullerös och Sätra brunns engelska parker. Utan ingrepp som regel beständig. Exempel nedan. F.n. rikligast på 13, 26.
Ingreppskänslig. Hotas i längden av plockning, som fortfarande sker utan inskränkning. Så hade t.ex. på lokal 20 vartenda blommande skott brutits av 1973 av närboende sommartorpsägare.
Lokaler
Spontana/troligen spontana förekomster:
Mälarområdet: Arboga 1 Källängen (1860–80-talet] (Anonymus manuskript)†. Badelunda 2 Björnön (WALL 1852) -1977(!: N-spetsen V om brofästet, gles lönn-hasselsluttning, mycket riklig). Irsta 3 Björnön, "sydudden och vid Asea-stugorna i sydost" (WALLDÉN 1955). Kungs-Barkarö 4 Framnäs 1949 (Hamrin)-(WESSBERG 1975). 5 området Ängsholmen-Kaplansgården (Ö Hovgården) 1950 (Hamrin) - (WESSBERG 1975). 6–9 Ekholmen; Husbondängen [Uknö N-ut]; Jordmarkshagen Ö-ut [Asphäll cirka 1,5 km NÖ-ut]; Tallholmen (WESSBERG 1975). Kung Karl 10 Reutersberg(s hästhage) 1951 (Hamrin)†. 11 Sandskogshagen 1888 (Tärnlund enligt SAMUELSSON 1925) - 1900 (Svedberg, SBG) -47 (Fridell, LD) - (WESSBERG 1975). Kolbäck 12 Jordmarken (Lundman enligt SAMUELSSON 1925) - (WALLDÉN 1955). 13 Strömsholm (Österängen) (WALL 1852) -70-talet(!: allmän och ymnigt i bryn och mer eller mindre gles lundvegetation). Kungsåra 14 Björsbo (Sundängen) 1935 (Edv. Alvén)†. Köping 15 Köpingsön (Kråkholmen) (POST 1844) - [1950-talet] (Almquist: riklig). Munktorp S 16 Dåvö (Iverus 1877). Rytterne 17 Tidö-Lindö (TROILIUS 1860)†. Säterbo 18 Reutersberg 1951 (Hamrin). Västerås-Barkarö 19 Almö-Lindö 1843 (Forelius, S: öar i Västeråsfjärden) - (WALL 1852) -1921 (Ohlin, S) -24 (Öberg)-[30-talet] (Holmström). 20 Gångholmen (Wall hos FRIES 1844) -1933 (Wollert, VÄ) -73(!: Gångholmens gård NÖ-ut, ekblandskogsdungar kring landsväg, tämligen individrika bestånd). 21 Ridön (WALL 1852) -1974 (E. Strandell). Tydligen sällsynt, ej upptagen från Ridöarkipelagen av KERS (1978). - [Strax utom området: Ängsö: Kurö S-ut, lundvegetation med hassel (LINDBLAD-WESSBERG 1971).]
Förvildad: Genom rikliga och/elIer stabila förekomster kan följande lokaler framhållas:
Mälarslätten: Hallstahammar S 22 Fjällsta. parkfragment, ymnigt (MALMGREN 1970). 23 Svedvi kyrkby (prästgård) (Iverus 1877) – (MALMGREN 1970: nu i bäcksnår och -slänt). 24 Valsta parklund (Iverus 1877HMALMGREN 1970: ymnigt). Munktorp S 25 Kyrkbyn (Iverus 1877: skolgården) -1977(!: nära prästgården, några exemplar i landsvägdike). Tillberga S 26 Hällby säteri [cirka 1900] (Svedberg enligt SAMUELSSON 1925) -77 (MALMGREN 1978a: i den engelska parken. "översållad av otaliga mängder blå och vita hässleklockor").
Skogslåglandet: Västervåla 27 Engelsbergs herrgård 1918 (G. Nyvelius. BRODD: vägkant [blåblommig]) -74 -77(MALMGREN 1975: Fa 33: mycket riklig i parklunden [vit]; på vägkant vid trädgården också 1 blåblommig grupp).
Nedre Bergslagen: Viker 28 Vikersvik 1935 (K. Holm, LD) -55 (I. Andersson) -57 (Almquist). De förvildade förekomsterna ofta helt vitblommiga, ibland både blå- och vit blommiga (t.ex. 26), sällsynt enbart blåblommiga.
