Som troligen spontan allmän på Mälaröarna samt spridd längs Mälarstränderna. Eljest subspontan: överallt allmän (-tämligen allmän) i kulturtrakter upp till nordligaste Övre Bergslagen. Trolig utbredningstyp som spontan: S12. Som förvildad: U.
Livsduglighet i potentiellt naturlig vegetation N om Mälarområdet oviss i historiska tid. Här få exempel på träd eller bestånd, som vuxit längre tid under fri konkurrens med andra trädslag. Tycks under sådan bli kortlivad ovan jord och normalt ej kunna föryngra sig med frön. Stubbskottsföryngring torde kunna förekomma. men inget känt exempel bevisar, att den kan säkra artens framtid utan medverkan av diverse kulturingrepp. Reliktbestånd saknas ovan Mälarområdet, liksom över huvudtaget förekomster på nämnvärt avstånd från bebyggelse och odlade träd. Sålunda mycket sparsam i glest bebodda trakter.
Som exempel på skenbart vilda förekomster i N kan anföras rätt många från raviner, t.ex. Malma N: Gisslarboåns ravin tillsammans med ask, Västanfors: Skrikboravinen, grupp om 10-talet, 15–20 m höga, högst 50–60 år gamla träd på gammal slaggvarp (se MALMG. 1975 s. 65), Ljusnarsberg: bäckravin N Hörkens kyrkogård. Gemensamt för dessa och liknande förekomster ovan Mälaren (jfr de som reliktiska ibland betraktade, dock säkerligen subsp. bestånden i f.d. hagområdet vid Utnäset och Årsbäcken i Gunnilbo; se MALMG. 1976 sid. 89–93) är trädens klena dimensioner och sannolikt genomgående låga ålder (grövsta omkrets 1,3 m ö.m. vid Utnäset 71, 57 cm, i Skrikboravinen ungefär samma, i Gisslarboåns ravin mindre).
Beträffande förekomsterna inom Guldsmedshyttans kalkområde har SCHIÖLER (1936) anfört: "finnes flerstädes ---. Men då alla äldre lönnar jag sett stå vid gamla boplatser, måste jag nog tills vidare lämna frågan öppen, om den verkligen är ursprunglig här uppe, inte bara förvildad." BERGD. (1960) skriver beträffande Björskogsnäs: " De få lönnar, som finnas här ute, äro antagligen avkomlingar av gårdens vårdträd. " Vildväxande lönnbestånd ovan Mälarområdet nämns av WALL (1852) endast från Västanfors: Högbyn. Före hans tid blott av BERGENSKIÖLD (1784): "på sine ställen [i Nora Bergslag], som i synnerhet Lönnbotens Allmänning och trackten ikring Siggeboda, allehanda vackra Löfträn, som Lönn och Asker ---." Dessa lokaler ligger i anslutning till gamla hyttor.
Första fynd
LOHMAN 1737 så som Lundby (Arboga: Brattbergets skogar). GRAU 1754 (" närmast åt Mälare-sidan"). FLYGARE 1766 så som Acer (Ängsö: "ubique crescunt").
Bygdenamn och bruk
"Lönnen (Acer plantanoides) tjänar vid gårdar och trägårdar, til prydnad, och til skygd för hetta och blåst" (FISCHERSTRÖM 1785 om Mälartrakten). Bevisligen odlad i Västmanland i början av 1700-talet, troligen tidigare: " 1737 planteras alm, ask, lind och lönn, ej allenast på stadens [Arbogas] större gator, utan och vid landsvägarna deromkring" (BERGSTRÖM 1892–95). Ungefär samtidigt i Fullerö trädgård enligt LINNE (1747). GRAU (1754) prisar Gäddeholms "twenne wackra alleer planterade af Lönnar ut ifrån gården igenom åkrarna på wägarna". I Övre Bergslagen (Ljusnarsberg) likaså med framgång försökt som prydnad vid enskilda gårdar enligt HAMMARSTRÖM (1813). Sedan dess allt mera omtyckt; saknas i vår tid knappast vid någon by eller större gård.
Märkesträd ej kända i landskapet. Grövst - om än aldrig av verkligt betydande dimensioner - är vissa gårdsträd (t.ex. de tre vårdlönnarna på Björskogsnästunet). Av vildväxande träd har författaren i Västerås-Barkarö: Ekuddens lund 1973 uppmätt tre med omkrets över 2 m 1,3 m ö.m. (296, 211, 201 cm). Billingens (Kolbäck) grövsta lönn (i "Palmska lunden") var 1974 290 cm i brösthöjd (S. MARKLUND. 1975b). Dessa tillhör sannolikt en spontan stam.
Ekologi
Tämligen säker idiokorofyt i Mälarområdet; i så fall akolutofyt. För övrigt epökofyt eller kanske potentiell (delvis åtminstone skenbar) agriofyt; ergasiofygofyt.
Variation
["Form microphylla": "I Vestmanland har Hr Ringstrand funnit en Lönn, som Prof. Fries kallar Acer plantanoides microphylla, ehuru den med hänseende till såväl bladens som fruktens form och beskaffenhet betydligt afviker från denna art. Den förtjenar noga undersökas." (LINDBLOM 1845.) Enligt belägg av Ringstrand i LD "ett enda träd", funnet i Strömsholm i Kolbäck. De två arken i LD visar en kvistspets med väl utvecklade frukter och två fastsittande, tämligen små blad, respektive ett (litet) löst blad + några lösa frukter. Om bladverkets allmänna utseende kan härav inga bestämda slutsatser dras. Ett tredje av Ringstrand distribuerat ark ur samma skörd har hamnat i S och där av H. Lippold (1968) bestämts till A. platanoides.]