älggräs
Filipendula ulmaria
Mer information om arten

Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

Första fynd

BERGIUS 1764 så som Spiraea fllipendula (Grythyttan: Loka hälsokälla). Först i Hülphers manuskript 1757 så som Ulmaria (Kila: allén vid Sätra brunn). Omtalas för övrigt under 1700-talet hos AXELSS. ca 1775 (Snevringe härad: "Midsommarsafton beströs golfwen med blomster af flere slag i synnerhet med Bytt- eller Älg-gräs) och BRUNYAN 1793 så som Byttgräs (Irsta: Kusta).

Ekologi

Idokorofyt. Mycket hemerofil. Löv-, bland- och barrskog av fuktig-våt örtris-, örtstarr- och örttyp. Källflöde - samhällen Alkärr (sänkor och låga tuvor). Andra Alnus glutinosa(-Prunus padus)-samhällen. Källkärr och andra rikkärr-myrkantsamhällen. I limnogena Carex elara-kärr på starrtuvorna. Fragment av potentiellt naturliga fuktängssamhällen, t.ex. i övre geolitoralen på låglänta, oligotrofa mineraljord stränder. Torrare på kalkrik mark: (gran)skog av frisk örttyp.

Som apofyt i hemeroba sumpskogs-, fukt- och kärrängssamhällen av diverse slag. Vanlig på euhemeroba ståndorter, i regel fuktiga (diken, gropar, starkt upptrampad, sidlänt betesmark, fuktiga stigar m.m.). Renar och annan frisk ängsmark i kulturgränsen i Bergslagens högre delar.

Växelfuktig-genomsilad, humusrik-mullartad mineraljord av växlande textur (torrare på kalk och euhemeroba ståndorter i Bergslagen); lövkärrtorv och annan välneutraliserad, näringsrik kärrtorv. Skugga-öppet ljus.

Variation

Form denudata J. & K. Presl (pro var.): Föga uppmärksammad; enligt Iverus (1877) "Här och där bland huvudarten". Följande ark föreligger: Hed Karmansbo 1898 (Sved., SBG). Irsta Gäddeholm 1917 (Woll., VÄ). Med enstaka, korta hår. Ljusnarsberg Mårtenstorp 1910 (Laur., SK). Näsby Prästgården 1876 (Elm., LD). Sala Gruvan 1891 (Dan., S). Med håriga nerver. Troligen efter Dan. publicerad härifrån av DAHLG. (1911). Dessutom meddelad från Nora Smedstorpet 1863 (Ohlsson manuskript) och Ervalla S Furunäs vid Djupviken 1955 (Almq.).

Som avgörande formkaraktär har betraktats sparsam behåring å bladundersidorna. Huruvida ovanstående förekomster skall anses motsvara den nu till underart upphöjda, österrikiska och tjeckoslovakiska denudata (J. & K. Presl) Hayek, är ej klarlagt. Tycks i Västmanland uppstå mycket sporadiskt.

En mellanform mellan normalt filthåriga och denudata exemplar har samlats i Sala vid gruvan 1898 (Woll., VÄ); Skuggan 1905 (Dahlg., S). Sistnämnda publicerad av DAHLG. (1911) så som f. denudata (Långforsen) men har tämligen filthåriga bladundersidor.

Form foliis lobatis: Arboga Nära Godby, bandiket, sparsam 1974 (Löfg., ARB) -77 (Löfg. & Malmg., UPS). Småblad finsågade, det terminala djupt inskuret, femflikat, de sidoställda mindre djupt-upptill grunt inskurna, mångflikiga. Blad under glest filthåriga-mellan nerverna helt kala. Habituellt en mellantyp mellan normal F. ulmaria och dess form laciniata Julin (JULIN 1958).