HIS. 1831 (Skinnskatteberg: Lindshyttan).

ldiokorofyt. Mycket hemerofil. Utanför sand- och kalkområdet möjligen ursprunglig i viss, eutrof lövsumpskog; nu sällsynt och endast på Mälarslätten: Västerås: Viksäng, "sumpskog" 1942 (Hedberg, UPS); Dingtuna: Turbo V-ut, "skogskärr" [ca 1950) (Nordin). Inom kalkområdet och på isälvsmaterial flera förekomster i nutiden kända i liknande, potentiellt naturlig vegetation, t.ex. (Ca:) Sala: SV Karl XI:s schakt, växelfuktig björkkärrsänka i blandskog, i kantsamhällen samt på träd- och lågtuvor 1978(!), Hällefors: Skomakartjärns S-spets, växelfuktigt Cirsium helenoides-Filipendula ulmaria-samhällen i blandskog 1978(!); (ås:) Järnboås: längs Vasslabäcken i alvegetation (EKH. 1975), Västerfärnebo: Knipkällan N-ut, källbevuxna Betula-Filipendula ulmaria-samhällen i åsflanken 1976(!), troligen Bro N/Hed: Bernshammar N-ut längs Hedströmmen [ca 1900) Svedberg enligt SAM. 1923a) -70-talet (A. Eklöv).

Andra potentiellt naturliga ståndorter i nutiden är kalkkärrbryn av fuktängskaraktär (Grythyttan: Finnhyttans rikkärr[!]) och framför allt örtrika (eventuellt Vaccinium myrtillus-dom.) Pinus (-Juniperus-Brachypodium pinnatum)-samhällen på måttligt fuktig-frisk-medeltorr kalkmorän: Sala mångenstädes(!), Ljusnarsberg: N Högforstjärn (URSBG 1978). Vid Mårdshöjden i Guldsmedshyttan på Uskens kalkstrand, lång sträcka 1928 (Brodd manuskript).

Därmed så gott som alla bekanta, oligohemeroba-potentiellt naturliga förekomster nämnda. Återstoden (huvuddelen) av populationen apofytisk: främst på mesohemerob-oligohemerob kalk- och sand-/momark (vägkanter, öppna eller trädbevuxna åsslänter, diverse ängsmark i kulturgränsen, omgivning av kalkbrott, äldre sandtag, banvallar m.m.). Troligen på tämligen sandig morän också i Hallstahammar N: Svältenberg, svagt växelfuktig, gräsdominerad betesmark nära bäck (MALMG. 1970).

Mull och övergångar mellan mull och mår; euhemerob, helst humusrik, finpartikelfattig mineraljord. Skyr starkt sur markreaktion; saknas i mårsamhällen. Inom kalkområdet på växelfuktig eller genomsilad-tämligen torr mark, oberoende av graden av kulturpåverkan Inom silikatområdet alltid på genomsilad-växelfuktig mark i mera ostörd vegetation, eljest också tämligen torrt. Sambandet mellan den starka bundenheten till kalkpåverkad mark å ena sidan, sandig/moig silikatmark å den andra, tycks ej vara klarlagt (eller ens förut uppmärksammat). Skugga-öppet ljus. Syns vara betestålig.

Form med 1–2 sporax, utgående omedelbart under de övre noderna, samlad i Linde N Brunnvik 1882 (E. L. Svensson, UPS).