BERGIUS 1764 (Grythyttan: Laka hälsokälla). Indirekt, ehuru genom förväxling/missförstånd anförd under Anthemis cotula, LINNÉ 1745b: "Wesmannis Sur-tuppar".

Epökofyt. Regelbunden (men ej konstant) och ingalunda tillfälligt inslag i skiftande typer av mesohemerob torrängsvegetation i hela landskapet. Eljest sällsynt i mesohemerob vegetation: örtrik, obetad strandfuktäng vid Hällefors sjön i Fläck (subdominant bland Viola persicifolia, Thalictrum flavum m.fl.). Populationens största del på torra-friska, euhemeroba ståndorter: åkrar, vallar och annan odlingsjord, nysådda gräsmattor, skärningar, renar, stationsområden, gödselstäder, ladugårdsbackar osv. Tillhör den handfull åkersynantroper, som hittills tämligen framgångsrikt överlevt olika bekämpningsåtgärder.

Torrängsmull; humusrik-humusfattig, gärna kväverik, euhemerob mineraljord av skiftande textur. Enligt GRANSTRÖM (1962) utpräglat nitrofil art. Ljusälskande.

Väl huvudsakligen xenofyt. Arkeofyt. Enligt olika författare fortfarande vanlig inblandning i svenskt vall- och annat gräsfrö.

Form flora pleni: Dingtuna Hallsta 1933 (Wollert, VÄ).

Form disciflora Fr. (utan strålblommor): Västerås S Hamnen 1926 (Wollert, VÄ).