Hittills sällsynt men känd från alla regioner. Har före 1970-talet i regel ej hållits isär från föregående underart. Utbredningstyp: U.
Första fynd
Krok (1910) enligt LANGE 1937 (lokal 5). Svedberg 1894 (lokal 9).
Ekologi
Epökofyt. Ekologi, invandrings- och spridningshistoria i de flesta avseenden identiska med föregående underarts (se denna). Dock bör framhållas, att inte mindre än 46 % av fynden gjorts inom järnvägsområdet. Tyder på, att järnvägen spelat stor roll som inkörsport och att huvuddelen av populationen eventuellt har etablerat sig senare inom området än subsp. arcuata. De enskilda ståndorterna anförs nedan.
Uppträder som regel i små-mycket små, väl avgränsade grupper eller bestånd, sällan blandade med eller i närheten av subsp. arcuata (dock lokal 5 och 11). Tämligen individrik på lokal 1 och 13.
Lokaler
Mälarslätten: Björskog 1 Valskogs stations spårområdet, tämligen många ex. längs 10 m i bangruset, enhetliga 1977(!). Fellingsbro S 2 Fellingsbro stations spårområdet 1977(!). Hallstahammar S 3 Brukets industriområde, vid stickspår (nära föregående) 1969 (MALMG. 1970; S). 4 Trollebobanvallen 1969 (MALMG. 1970). Rytterne 5 Kvicksund, grusmark 1910 (se ovan). Västerås 6 †Viksäng, bakom skottvallen (1940-talet] (Edvard Alvén).
Skogslåglandet: Västra Skedevi 7 Krampens stations spårområdet 1975(!). Västervåla 8 Engelsberg, landsvägenskärningar 1975(!).
Nedre Bergslagen: Grythyttan 9 Älvestorpet 1894 (Sved, SBG). Norberg 10 Bjurfors, slaggslänt 15-talet, varav 13 helt typiska 1974(!). Skinnskatteberg 11 Skinnskattebergs bangård, dels ensam, dels tillsammans med subsp. arcuata 1975(!). Västanfors 12 Fagersta stad, utfyllnadsjord, tämligen riklig 1975(!).
Övre Bergslagen: Hjulsjö 13 Limbergsfallet, potatisland på lättjord, riklig 1976(!, UPS). Hällefors 14 Sikfors, slänter vid åbron, flerstädes 1976(!). 15 Hällefors stations spårområdet 1976(!).
Bestånden på de enstaka lokalerna ibland enhetligt typiska; stundom avviker ett mindre antal ex. i fråga om skidskaftens vinkel mot stammen och ibland skidornas form i riktning mot subsp. arcuata. Företeelsen syns kunna falla inom den normala, habituella variationsamplituden och inte obetingat böra tydas som tecken på hybridbildning (som hos LANGE 1937). Kanske står frågan mera öppen, om samtliga ex. företer intermediära drag, t.ex. Hallstahammar S: Sörkvarnsvägen 1969 (MALMG. 1970; S).