HISINGER 1831 så som Aira flexuosa (Skinnskatteberg s:n).

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Hedbarrskog av torr lavristyp med dominerande lingon (tunnsådd), frisk lavristyp och frisk ristyp. Potentiellt naturliga kalkklippängssamhällen (mångenstädes !). Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på frisk–medeltorr, kalkrik morän. Hedlövskog, så som hedekskog på torr block- eller tunt jordtäckt hällmark i Mälarområdet. Även i silikatområdet i sluten ängsskog: källdragspåverkad barrskog av fuktig örttyp, ängsädellövskog på torr mark (oftast blockig morän). I dessa sistnämnda samhällen alltid sparsam.

Iögonenfallande apofyt på hedbarrskogshyggen. Vanlig på diverse andra, torra, euhemeroba ståndorter: småvägar, skärningar, slänter, täktkanter, bangårdar, banvallar m.m. I alla slag av mesohemerob torrängsvegetation en av de mest regelbundna arterna, ungefär lika ofta i betad som i obetad omgivning.

Mycket torr–frisk(–någon gång lätt fuktig) mår, mull och mellantyper, rendzina samt humusfattig eller humusrik, euhemerob mineraljord; allt på underlag av mycket skiftande beskaffenhet. Vid lämplig markfuktighet är växtens edafiska anspråk alltså synnerligen små. Anpassad till såväl starkt sur (pH ca 3,5) som alkalisk markreaktion. Att den trots detta saknas i vissa samhällen på frisk mark, så som i regel i öppen ängsvegetation och ofta i sluten lövskog, kan bero på bristande konkurrensförmåga i tätt, slutet fältskikt och vid mycket dålig ljustillgång. Syns föredra halvskugga–öppet ljus.