vanlig sumpförgätmigej
Myosotis laxa subsp. caespitosa
Mer information om arten

Allmän i varje fall i S. och Ö. Västmanland; i Bergslagens övre delar otillräckligt känd, sannolikt Överallt tämligen allmän-spridd i lågtrakter (längs dalarna, i sjöbäcken osv.). Utbredningstyp: U.

Första fynd

POST 1844 såsom M. lingulata (Köpingstrakten: allmän).

Ekologi

Idiokorofyt. Hemerofil. Potentiellt naturlig vegetation: växelfuktiga, måttligt våta Alnus glutinosa-samhällen (regelbundet inslag framför allt i Mälarens alstrandskogar) eller rena alkärr; (starkt) käll- eller bäckdragspåverkad gran- eller lövskog av våt örtstarrtyp och våt örttyp; källflödessamhällen; stundom strandsamhällen på eutrofa mineraljordsstränder.

Vanlig apofyt i hemerob fuktängsvegetation: hagsänkor, sidlänt betesmark, låglänta, betestrampade lerstränder, omgivning av bryggor, båtlägen, diken, sidlänta åkerdelar; någon gång fuktiga skogsstigar, fukt mark vid ladugårdar m.m.

Växelfuktig- genomsilad, föga sur sumpskogs- och ängsmull; lövkärrtorv; fuktig, vanligen humusrik, euhemerob mineraljord. Tämligen eutrof, något nitrofil. Underlag mineraljord av växlande textur. Skugga-öppet ljus.

Variation

Mångformig. Från sidlänt, trampad betesmark nära Vikern (mellan Råskog och Bengtstorpet) har en typ av PERSSON (1965) publiceras som subsp. baltica (Sam.) Hyl. ex Nordh. (M. baltica). Såsom unik inlandslokal markerad hos HULTÉN (1971). Är dock knappast identisk med de kustformer, som åsatts detta namn. Jag känner inte till beläggexet härifrån.