BERGIUS 1764 (Grythyttan: Loka hälsokälla).

En del av populationen troligen idiokor eller av delvis idiokort ursprung: i samma slags potentiellt naturliga torrängssamhällen som F. ovina (långt mindre framträdande) samt i vissa alkärr (strödd i måttligt fuktiga, ej Calla-haltiga sänkor). Vid stränder möjligen - vanligen i hemerob omgivning - rester av en inhemsk strandras. (Hittills okänd i annan, ahemerob myromgivning, t.ex. i fastmarkövergångar, rikkärr-myrkantsamhällen och liknande).

Den synantropa populationen, som överväger, torde utgöra en blandning av inhemska och främmande raselement och korsningsprodukter mellan dem. Nästan lika vanlig i torrängsvegetation (mest frekvent i Bergslagen) som i allehanda frisk-fuktig, betad eller obetad ängs- och ängsgläntvegetation. Undviker långvarigt sanka/översvämmade fuktängsavsnitt. Kan växa i vissa (limnogena) eutrofkärrs fastmarksövergångar.

På lätt fuktiga-torra, euhemeroba ståndorter av mycket skiftande slag mer eller mindre konstant (vägkanter, skärningar, banvallar, tomter osv.). Saknas i åkrar och i regel också i annan odlingsjord men infinner sig snabbt på eventuella trädor.

Undviker starkt surt och vått substrat, eljest Edafiskt mycket anspråkslös. Halvskugga--Öppet ljus. Betesgynnad.

Akolutofyt och xenofyt. I båda fallen arkeofyt.

Exempel med nedtill kortgrenig vippa ("subsp. fasciculata Sonder") samlade i Karbenning Banvall S Snytens station vid korsningen med Ängelsbergsvägen 1944 (Edvard Alvén, ALV).

Form glaucescens Hartm.: Tämligen vanlig(!).