Allmän(-tämligen allmän) på Mälarslätten ; spridd i Ö. Västmanland nedom Möklintas skogsområde; för övrigt tämligen sällsynt-sällsynt i lägre kulturtrakter. I Bergslagen troligen mest på euhemeroba ståndorter (delvis tillfällig?). Sydlig men mera klimathärdig än M. ramosissima. Sparsamheten i Bergslagen nog delvis klimatbetingad, ojämnheten i övrigt mest beroende på ojämn tillgång på passande ståndorter (torrängar)'. Utbredningstyp: S2.
Har i Ramnäs uppgetts vara tämligen allmän, anförd från åkrar vid Lilla Gåsvad (ERIKSSON 1967a). Överdrift? Sammanblandning med M. arvensis? (Jfr kartan.).
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Agriofyt(?). Troligen ej idiokorofyt. Mycket hemerofil. Känd från potentiellt naturlig vegetation endast i Kullsbo och Solbo kalkklippängar i Sala (E. MARKLUND 1975b).
För övrigt torrängsväxt som M. ramosissima: nästan konstant i S. och Ö. Västmanland, mycket sällsynt i Bergslagen. I SÖ tillfällig i frisk ängsvegetation, växande i markblottor, vanligen uppkomna genom betestramp. Euhemeroba ståndorter (tämligen ovanlig nedom Bergslagen): skärningar, spårområden, stations- och andra sand- eller grusplaner, murar; dvs. torr, glesbevuxen mineraljord.
Frånsett, att den är mindre klimatfordrande, liknar dess ekologi M. ramosissimas.
Troligen främst xenofyt. Arkeofyt. N-ut överlag invandrad under senare århundraden (såsom på flera järnvägslokaler). I vår tid ingen märkbar ökning. Ymniga bestånd över flera m2 ses i Mälarslättens örtbackar.
Lokaler
Nordligaste lokalen i Bergslagen:
Nedre Bergslagen: Skinnskatteberg Plöjningen, sandrik, torr betesmark, sparsam 1975(!). Västanfors Dagarns ödestation kring stationshuset, riklig 1975(!).
Övre Bergslagen: Hjulsjö Björksjön 1956 (Almquist). Hällefors Sävsjön 1956 (Almquist). Ljusnarsberg Bånghammar och Gruvberget vid Klotenbanan [1935] (Almquist). Ljusnarsbergs Ö. kyrkogård i sandig SV-slänt, tämligen sparsam 1976(!).
