Numera spridd i kulturtrakter upp till Övre Bergslagen Känd från alla delområden i Nedre Bergslagen men i Övre Bergslagen hittills bara från Ljusnarsberg: Ställberg (LINDBLAD 1960). Trolig utbredningstyp: U.
Första fynd
Lundman (1922) enligt SAMUELSSON 1925 såsom C. s. f. colorata (Hallstahammar S: Åsby, utkasthög; Ramnäs: nära kyrkan i sandgrop). N. Johnsson 1920 (Västerfärnebo: Rösbro; S).
Ekologi
Epökofyt. Vanligen på diverse friska-fuktiga, ofta näringsanrikade, euhemeroba ståndorter i anslutning till bebyggelse: avstjälpningsplatser, diken (mest bandiken vid stationsområden), järnvägsområden, slänter, schaktad jord, utfyllnad, kanten av potatisland, ladugårdsbackar m.m.
Ergasiofygofyt. Rödblommiga vindor - väl i regel just denna - började i Sverige förvildas rätt sent (1862 i Uppsala, nämnd i HARTMANS flora första gången 1879) men torde ha prydnadsodlats före 1800-talets mitt (såsom Convolvulus purpureus, Calystegia sepium var. roseum m.m.; jämför LAURELL 1841). Någon ökning till följd av ökad odlingsfrekvens äger f.n. inte rum. Snarare har den under senare decennier börjat komma ur bruk som trädgårdsväxt. Vildväxande långt ifrån alltid beständig.