Mestadels allmän-tämligen allmän på Mälarslätten och i nedre Skogslåglandets kulturområden. Högre upp spridd i kulturbygder till V. och Övre Bergslagen, där den är mer eller mindre sällsynt (men säkert också något förbisedd); frånsett i Viker: allmän enligt I. Andersson (1955). Torde vara fullt härdig t.o.m. Nedre Bergslagen. Samma skäl till den avtagande frekvensen i de högre trakterna som angetts beträffande S. asper. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Till sin ekologi mycket lik S. asper men troligen ännu mer nitrofil; förmodligen av denna anledning betydligt ovanligare som åkersynantrop. Cirka 90 % av alla förekomster på näringsanrikade tomtståndorter: gödsel och gödselstäder, ladugårdsbackar, komposter, tippar, potatis- och andra köksväxtland, rabatter, häckar m.m. Återstoden i åkerkanter och obearbetade -hörn samt på diverse ogödslade, friska- torra nyjordsståndorter i bebyggelsens närhet (stationernas spårområden, slänter, vägrenar osv.). På dessa sistnämnda ståndorter ovaraktig. Förr på stadsgator.
Xenofyt. Arkeofyt. Minskar nu genom inskränkt köksväxtodling, upphörd djurhållning, noggrann rensning, igenläggning av hushålls tippar osv. Berörs däremot ej negativt av pågående massövergång till cementerade gödselstäder.
