HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n).

ldiokorofyt. Mycket hemerofil. Samh. i sprickor och småsänkor på naturligt öppna strandhällar i mer eller mindre eutrof miljö (vid Mälaren m.m.); glesa samhällen i mellan geolitoralen på grovt mineraljordsunderlag (sand-grus).

Mest som apofyt: lågvuxen, i regel betad, frisk-något fuktig ängsvegetation, sällsynt i torrängsvegetation (hällsprickor, trampslitna åssluttningar); fuktiga-torra, glesbevuxna, euhemeroba ståndorter (sand- och grusplaner, järnvägsområden, gångar, land, rabatter, gräsmattor m.m.).

Ej på starkt sur eller fuktig mark, har annars små krav på substrat och underlag. Ljusälskande. Mycket konkurrenssvag. Betesgynnad. Tramptålig. Växer t.ex. med förkärlek längs sprickorna mellan trädgårdsgångsplattor.

Ex. med utvecklade kronblad omtalade från Köping: Kungsängen vid Malmön i Post manuskript c 1843.