Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
BERGIUS 1764 (Grythyttan: Loka hälsokälla).
Ekologi
Sannolikt epökofyt: Många skiftande, torra-friska, näringsrika-näringsfattiga, euhemeroba ståndorter: tomter, ladugårdsbackar, land, gräsmattor, vallar, planer, vägkanter, stigar. järnvägsområden m.m. Torde i mesohemerob omgivning endast höra hemma i gles, svagt fuktig (vanligen växelfuktig) ängsvegetation. såsom i innerkanten av strandängar; möjligen beroende av betestramp.
Ljusälskande. - Xenofyt. Arkeofyt.
Variation
Närmast som missbildning är att betrakta exemplar med bandformig stjälk och grenigt ax, funnet i Västerås 1954 (NORDIN 1954b) samt sådana, där axens samtliga stödblad ombildats till klorofyllrika blad med skaft och skiva (se fig.): Arboga Krakaborg 1978 (Löfgren, ARB). Västerås S Kopparbergsvägen 1937 (Ohlin, GB, 2 ex.).