Såsom allmänt nyttjad gräsmattsväxt dessutom åtskilliga gånger antecknad från och samlad i gräsmattor och liknande gräsodlingar. Dessa uppgifter förtecknas inte här.

Ännu osäker epökofyt (i längden kanske överallt obeständig). Beträffande dess ståndortsekologi i Västmanland: se ovan.

Ergasiofygofyt (i undantagsfall xenofyt?). De flesta ovannämnda förekomsterna torde ha sitt upphov i avsiktlig insåning. Säkert sådd på sina först omnämnda lokaler: Sala: Svederi holmar 1890-talet (Danielsson enligt DAHLGREN 1923) = i Stadsträdgården 1892 (Danielsson, S). Sala: Stureparken 1912 (DAHLGREN 1923). Visar inga tecken på att nämnvärt sprida sig på egen hand.

Sällsynt på andra ståndorter än gräsmattor: Mälarslätten: Arboga Landskogskärret, på sand vid baddammen, riklig 1978 (Malmgren enligt LÖFGREN 1979a). Säkert insådd. Badelunda Gryta N-ut, vägkant 1943 (Edvard Alvén, ALV). Hallstahammar S Bergs kyrka, betesfält, flera tuvor 1953 (Almquist enligt MALMGREN 1970). Kolbäck S om Folkets park, betad ekäng (E. MARKLUND 1974a). - Skogslåglandet: Gunnilbo Mortorp, beteshage (Deschampsia cespitosa-Rhytidiadelphus squarrosus-samhällen), flerstädes 1975(!). Troligen f.d. åker, som sedermera utlagts som vall och besåtts med vallfrö. Hed Karmansbo, betesmark, riklig 1937 (Edvard Alvén, ALV). Jfr föregående.