Allmän-tämligen allmän på Mälarslätten och i Skogslåglandets kulturtrakter; tämligen allmän-spridd i Bergslagen. I alla delområden. Utbredningstyp: U.
Första fynd
BECKMANN 1765 (Sala: "Salberget"). HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Klippängs- och klippavsatssamhällen på rika bergarter eller under inflytande av lövfall (mångenstädes i hela området). Samhällen på lövgödslade blockedafider i diverse skogsterräng. Rasmarkssamhällen. Måttligt sanka alkärr och närstående, ofta strandnära fuktlövskog, särskilt i typer med riklig lignumförna och glest fält- och bottenskikt (Alnus-Prunus padus-samhällen). Frisk, sluten ängsädellövskog (fåtalig).
Apofytisk i hemeroba faser härav och på torra-friska, näringsrika-välneutraliserade, euhemeroba ståndorter: stenrösen, lövhäckar, blockiga lövhyggen, kalkbrott, gruvvarp, slaggslänter; i viss utsträckning rabatter, murar, grusgångar, rivningsgrunder, socklar, brospringor m.m.
På fuktig mark endast i starkt slutna, därigenom fältskiktsglesa skogssamhällen Att den saknas i fuktängar torde endast delvis bero på låg konkurrensförmåga; troligen saknas där vissa nödvändiga substrategenskaper. Nitrofil. Skugga-svag skugga(-öppet ljus).
Variation
Var. rubricaule Horn.: Sala Vid gruvan 1902 (Sved., SBG). Modifikation? Form med monstruös bladbildning samlad i Sala: Vasagatan 4, 1929 (Dahlg., UPS).