Spontan ask uteslutande på Mälaröarna, vid och nära Mälarens fastlandsstränder, i omgivningen av Arbogaån V-ut till Fellingsbro samt - mindre säkert - på några ställen utmed vissa andra, sydliga ådalar (se nedan). Odlad och lätt förvildad i alla kulturområden upp i Nedre Bergslagen: av gammalt allmän i kalkområden i Sala, Viker, Guldsmedshyttan och Håkansboda, delvis lokal agriofyt; utanför sådana spridd-tämligen allmän (Skogslåglandet) eller tämligen sällsynt (Nedre Bergslagen). Härdig som odlad i Övre Bergslagen men nästan okänd förvildad (blott Kopparberg). Edafiskt rätt krävande. Som subspontan i Bergslagen starkt kalkgynnad. I sista hand begränsas utbredningen i N av temp. klimatet. Utbredningstyp som inhemsk: S9. Som förvildad: S2.
Jag förlägger alltså askens klimatgräns som spontan betydligt längre åt S än tidigare författare, som aldrig skilde på inhemska och förvildade förekomster (jämför HALDEN 1928, HULTÉN 1971).
Första fynd
LOHMAN 1737 såsom Ask (Arboga: Brattbergets skogar).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. I hemerob vegetation på all frisk-torr, ej starkt sur, humusrik-mullartad mineraljord. I potentiellt naturlig miljö främst på frisk-något fuktig, kalkrik mineraljord I., i silikatområde, på växelfuktig-genomsilad mull, helst på näringsrikt lerunderlag: Alnus glutinosa-Ulmus-Prunus padus-samhällen och liknande, ofta på stränder och i ålundar.
Först omtalad som prydnadsträd 1640 i ett inventarium över Västerås' domkapitelträdgård (BROLEN 1922; MALMGREN 1978a). Gatu- och tillfartsplanteringar av ask och andra ädellövträd i Arboga stad 1737 (BERGSTRÖM 1892–95). Tidigt använd också i Bergslagen: troligen mer än 200-åriga ex. i lövparken vid Häste i Norberg. (bild hos LAGERBERG 1948 av ett av träden, då 3,6 m i "brösthöjdsomkrets") Jämför Ö. Djupkärra-asken nedan.
Vildväxande ask okänd i Skinnskatteberg av HISINGER (1831, 1832b). (Nu naturaliserad i strandnära ängslövskog strax SSV f.d. bruket: MALMGREN 1976: Sk 19.) Blott två asklokaler i V. Bergslagen hos BERGENSKIÖLD (1784): Linde N: Siggeboda, Nora: Lönnbotens allmän. Enligt länsjägmästare ECKERBOM (1951) "mycket osäkert, huruvida det trädslaget fanns ursprungligt i bergslagsskogarna. - Egna iakttagelser tyda på att asken icke är spontan där, utan att den förts till Bergslagen i jämförelsevis sena tider. ---Jag har muntliga berättelser, som visa att asktelningar med stora mödor och besvär fraktades söderifrån upp till Bergslagen, där de sedan planterades invid gårdstomten. --- Sålunda berättar --- bergsmannen Erik Aronsson till Hyttnäs, norr om Kopparberg, att hans morfader --- en höst omkring år 1840 for till Lindesberg och köpte en asktelning av brukspatron Berglund därstädes. --- Det finns anledning att tro att ask på liknand sätt forslats till Bergslagen ifrån södra Närkes herrgårdar ---.”
Allmän inom V. Bergslagens kalkområde i alla händelser redan vid början av 1800-talet, först dokumenterat av HISINGER (1823) ("i myckenhet" inom Öskevik-Siggeboda-området, mera sparsam på kalkstensgrund i Håkansboda) och ZETTERSTEDT (1842): "På ängarne omkring Öskevik växte Askträd (Fraxinus excelsior) små och stora icke sparsamt blandade med Asp och Björk. Folket sade äfven, att Asken, som lätt fortplantas genom frön och snart sprider sig, vore allmän i hela Linde Socken."
Smärre, hemeroba askdungar flerstädes vid och nära gårdar och byar. Beståndsbild. eljest blott i den cirka 75–100-åriga s.k. Ellholmens asklund i Arboga, belägen på sluttande, källdragspåverkad (nu grävningsskadad) mark (troligen lerig morän); uppkommen efter hyggesingrepp?
Variation
(Subsp., delvis vitala förekomster i Skinnskatteberg, Västanfors och Norberg behandlas i MALMGREN 1976: Sk 19 och 1975 sid. 8–10. I Ramsberg, förutom i det V. kalkområdet, endast känd förvildad i Vrethammar och kyrkbyn [Hamrin], i Grythyttan endast från Flosjöhyttan 1950-talet [Waldén].)
Form diversifolia Ait. - Helbladig ask: Enstaka träd sällsynt friplanterad eller kvarväxande utan självföryngring: Skogslåglandet: Hallstahammar N Riset, ödetomt (MALMGREN 1970). Sala Dammfyllningen (DAHLGREN 1911).
Lokaler
Märkesträd: Främst märks de båda Ängsö slottsgård flankerande jätteaskarna, båda enstammiga: den ena 668 cm i omkrets 1979, mätt cirka 1,6 m ovan stamcentrums markplan, omedelbart ovan den basala ansvällning, den andra 468/1,3 1979 (båda !). Den förra en av Sveriges grövsta. De saknas på 1600-talssticket av Ängsö i Suecia antiqua et hodierna och blev förmodligen planterad mellan 1700 och 1750. En annan, mycket grov prydnadsask vid ödegården Ö. Djupkärra i Norberg i överkanten av Djupkärradalen: 635/cirka 1,5 m ö.m. 1974 (bild hos MALMGREN 1975 sid. 154); denna en dubbelask. Växtplatsen har nyligen gran planterats.
Bland stora, troligen vilda askar kan framhållas träd i Arboga: Jäders ålund vid Skansen 363/bh 1979 (LÖFGREN 1980a; !), Kolbäck: Billingen (Bärlingen) 360/bh 1974 (S. MARKLUND 1975b), Västerås-Barkarö: Fullerö S-ut i bryn 307/ 1,3 1973(!) och Säterbo: Gravudden 305/bh 1977 (LÖFGREN 1980a).
Möjligen inhemska förekomster utanför Mälarområdet: Björksta Sagådalen kring Nykvarn 1977(!). Hallstahammar S Kring Sörkvarnsforsarna (MALMGREN 1970). Näsby S Harkes udde S Näsbybacka, "ängslövskog med dominans av grova träd av klibbal och ask" (EKHOLM 1978).
Skogslåglandet: Malma N Gisslarboåns breda ravin 1 km S G-bo, asklund med talrika, grova träd, även i åkanten(!). Nora S Järleådalen, bl.a. nära Djupedalen, "åtskilliga mycket grova askar" (FÜHR 1973).