Mestadels tämligen allmän-i myrtrakter allmän; i sammanhängande jordbruksbygder, såsom delar av Mälarslätten, dock spridd-tämligen sällsynt. Förekommer i de flesta av Mälarslättsocknarnas barrskogsområden. På Mälaröarna endast uppgiven från Ängsö: Fagerön, "ansatser till myrar" (WALLDÉN 1958a). Utbredningstyp: N1.
Första fynd
LILJEBLAD 1797 såsom Squatram (Västerfärnebo: efter vägen från Broddbo mot Viggarna). HAMMARSTRÖM 1813 (Ljusnarsberg s:n). Lohman manuskript omkring 1780 såsom Getepors (Arboga: myr vid Tjurlången nära Halvardstorpet) samt (troligen) såsom Pors (Arboga: myr v id Toftsjön med hjortron, tranbär, kråkris och blåbär). 1
1 Vegetationen tyder på Ledum snarare än på Myrica gale. Att "pors" också kunnat gälla skvattram har senast påpekats av HOFSTEN (1960): ”En svårighet --- är att Ledum palustre, skvattram eller 'getpors', stundom har kallats och ännu kallas enbart pors."
Ekologi
Totalutbredning nordligt kontinental. I Skandinavien östlig; i Mellansverige allmän V-ut till Värmland. En antydan till luckighet i utbredningen förmärks i Västmanlands västligaste del (Grythyttan-Hällefors-Hjulsjö); särskilt i tallmossar, som ibland helt saknar Ledum, t.ex. Grythyttan: Mosserudsmossens kantskog (BACKÈUS 1978), flera mossar i NV-ligaste Hällefors(!), mossar i V. Hjulsjö(!). I andra fall är populationerna mera sparsam än eljest i motsvarande miljö, t.ex. på Hammarmossen i Hällefors(!). Samtidigt förekommer den på andra mossar i samma område i normal omfattning.
I motsats till i Norrland ej på mosseplan, inte heller i Pinus-samhällen av lavristyp. Förekomst i sistnämnda, typisk för övre Norrland, har anförts så långt mot S som i NV. Uppland, Dalarna m.m. (jämför ALMQUIST 1929 sid. 314).
Idiokorofyt. Hemerofob (stundom reliktapofyt i dikad myrmark). Mosse-myrkantsamhällen (tallmossar); vissa typer av fattigkärr-myrkantvegetation: Caricetum globularis; tuvor i små barrskogskärr. Barrskog av våt ristyp. I kalkområdet sedd i kalkrikkärr i torra fastmattor och på trädtuvor, t.ex. Norberg: kärret S Silvtjärn(!).