Tämligen allmän i Ridöarkipelagen, för övrigt spridd i Mälarens övärld; några lokaler på Mälarområdets fastland; en stänklokaler i Skogslåglandet och en i Nedre Bergslagen Sistnämnda förekomster i ängsskogssamhällen av reliktnatur (i skyddad ravin respektive skogsmark på kalkgrund; se nedan). Temperaturklimatiskt och edafiskt fordrande (men förekommer vid Östersjökusten upp till Ångermanland). Utbredningstyp: S10.
Första fynd
POST 1846 (Munktorp S: Lindön). Post manuskript 1841 (samma plats). (Här sökt men inte återfunnen Under 1950–70-talet; troligen utgången genom mellanliggande avverkning, betning m. m.)
Ekologi
ldiokorofyt. Föga hemerofil-hemerofob. Ängslövskogs- och ängsblandskogssamhällen, i regel med hassel och ädla lövträd. Mestadels (relikt)apofyt i igenväxta eller igenväxande hagmarker och slåtterområdet eller i mycket lätt betad och utglesad ekblandskog, t.ex. Kolbäck: Ekholmen(!). Kan på några lokaler sägas växa i potentiellt naturlig ädellövskog: Västerås-Barkarö: Ekuddens lund, fl.(!), Andersviksravinen (nedan). Väl också på en del Mälaröar.
Frisk, föga sur- alkalisk lövmull (under ädla lövträd/hassel) på mineraljord av växlande textur. Skuggahalvskugga. Betes- och tämligen röjningskänslig. Liknar ekologiskt bl.a. Galium odoratum.
Känd inom alla delar av sitt nuvarande utbredningsområde vid Mälaren redan under 1800-talet Sedan dess utgången på några lokaler genom bebyggelse eller för hårt betestryck. Uppträder ofta i glesa men ibland vitt utbredda bestånd.
Variation
Form flore alba: Västerås-Barkarö Högholmsskär 1928 (Wollert, VÄ).
Lokaler
De båda utpostlokalerna:
Skogslåglandet: Linde S Andersviksravinen 1951 (P. O. Nylund) (SCHIÖLER 1958) -76(!). Ingår i delvis källdragsbevattnad, sluten ravinvegetation på morik jordart med Picea, Ulmus, Corylus m.m. 1976 mycket sparsam - Nedre Bergslagen: Västanfors Högbyn 1938 (Folkeson, LD, UPS) -78 (Norrsvägen: 35-talet ex. invid det övergivna kalkbrottet). Däremot (åtminstone inte för nuvarande) ej i den S-ut belägna, hasselklädda drumlinsluttning(!).
