Allmän i Bergslagen; tämligen allmän i Skogslåglandets skogstrakter, mycket sällsynt i dess slättbygder; tämligen sällsynt på Mälarslätten. Frekvensen högst i trakter med rik förekomst av oligotrofa, moiga-sandiga mineraljordsstränder - dess viktigaste ståndorter. S om oligotrofsjöområdet vanligen på hemeroba ersättningsståndorter. Dessa få, då växten varken trivs väl i fuktängsvegetation på lera eller förekommer i kärr. Utbredningstyp: N1.
Samma utbredning under 1800-talet: "I bergslagstrakten temligen allmän; nedåt Mälaren mera sällsynt ---" (WALL 1852). HULTÉNS (1971) kartbild alltså missvisande.
Första fynd
HISINGER 1831 så som C. flava ß oederi (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Samhällen på tidvis blottade strandbottnar och långsluttande mineraljordsstränder vid oligotrofa(-mesotrofa) sjöar och åar. Inga uppgifter från Mälarens åsöar eller Kungs Barkarös åsstränder – möjligen beroende på, att den allsidigt näringsrika miljön verkar återhållande.
Apofytiskt i mesohemerob, kortvuxen (ofta betad och trampad), vanligen limnogen fuktängsvegetation (mest i Bergslagen) samt på diverse fuktiga, glesbevuxna, euhemeroba ståndorter: upptrampade kärrstigar, vintervägar, sandiga badstränder, omgivning av täktdammar (jfr lokaler i Arboga och Surahammar nedan).
Ej lerskyende, dock - så som på Mälarslätten och i SÖ. Skogslåglandet - sällan i fuktängar på lerigt underlag. Troligen beror detta till stor del på att arten är särdeles konkurrenssvag och mindre väl hävdar sig i det frodiga eller täta fältskikt, som ofta utvecklas på sådant. Svag skugga-öppet ljus. Betesgynnad.
Variation
Subsp. fennica Palmgr.: Nora N Åsbosjön nära Hagbyån 1918 (Lénström s.n. C. pulchella, S): Enligt A. Palmgren 1936 = C. oederi s.str.; enligt L. Fagerström 1967 = subsp. fennica ?Sala Mellandammen 1917 (Dahlgren, S). Det. med ? A. Palmgren och L. Fagerström 1959.
Subsp. pulchella Lönnr.: Gunnilbo Långbjörken 1937 (Asplund enligt SKÅRMAN 1940; GB, S). Conf. A. Palmgren 1955 och L. Fagerström 1959. Överensstämmer mycket väl med beskrivning av denna underart(!). Mindre typisk samlad i Viker Venakärret 1918 (SAMUELSSON 1923a; S; BINNING 1921; GB). Beläggexemplar i S godkända av A. Palmgren 1955 och L. F. 1959. - [Även publicerad från Nora N: Åsbosjön: se subsp. fennica. Andra i museerna inlagda, föregivna pulchella-ark är mer eller mindre småvuxna former av C. oederi s.str.(!).]
Lokaler
Förekomster S om Ramsberg S-Hed-Ramnäs (där den kallats allmän av ERIKSSON 1967a)-Västerfärnebo-Sala, dvs. S om området för mer eller mindre allmän förekomst1: Skogslåglandet: Bro N Ersmossen 1958; Stora Vålen 1959; Vitsjön 1200 m Ö-ut 1950-talet (Hamrin). Gunnilbo Vägsjön; Älgstan (PLATEN 1966). Hallstahammar N Fyra lokaler hos MALMGREN (1970). Himmeta N Maktlösa 1957 (Hamrin). Malma N Jäxbo, kärr Ö vägen 1957 (Hamrin). Munktorp N Käringsjön, vinterväg 1953 (Almquist). Surahammar Gryten (PLATEN 1966). Västersjön, sandig badstrand 1973(!).
Mälarslätten: Arboga Gärdselbäcken [fuktig sand vid igenväxande täktdamm] 1975 (Löfgren, ARB). Landskogskärret, sandig "badstrand" 1978(!). Kalkugnsberget, källdragssluttning i kraftledningsgata (MALMGREN 1972a). Hubbo (†)Åskärr [stig?] 1 km SÖ Hökåsen 1948 (Edvard Alvén, ALV). Kung Karl Algryt 1949; Granhammar S-ut 1949 (Hamrin). Rytterne Strömmingsskär 1914 (Wollert, VÄ). Säterbo Finnhäll 1950-talet (Hamrin). Torpa Karltorpet 1951; Torpunga 1949 (Hamrin).
1 Ett 10-talet uppgifter uteslutna, då sammanblandning med C. tumidicarpa kan ha förelegat. Hamrins uppgifter har godtagits utan beläggexemplar, då han konsekvent sökte hålla isär de båda arterna.