3; ännu en liten lokalgrupp på Södra Ängsön med Långholmen, dess enligt HuLTEN (1971) näst nordligaste växtplats i Sverige (något nordligare vid Frötuna vid Upplandskusten). Sydlig art, i Sverige sydligt suboceanisk med stora anspråk på milt vår- och höst- och troligen även förhållandevis milt vinterklimat. Utbredningstyp: S 13.
Första fynd
Friherre A. H. Wrangel enligt LINNE 1745b ss. Dianthus 345 (1755 ss. D. armeria) (" in arvis Wesmanniae ").
Ej mindre än tre Wranglar med initialerna A. H. kan komma ifråga som uppgiftslämnare. Av dessa var två studenter i Uppsala under 1730-talet (Samme sagesman torde i LINNE 1745b, 1755 ha bidragit med lokaler även från Småland och Västergötland) Den ovan citerade uppgiften betvivlades sedermera av WAHLENBG (1824, 1831), "sed --- Vestmanniae sine speciali loco forsan incerta' ', och nämndes inte alls i HARTM. flora (1820 och senare), ej heller i 1800-talets Västmanlandsfloror.
Ekologi
Epökofyt. Under 1700–1800-talet känd som åkersynantrop ("in arvis", "in agris"), under 1970-talet återfunnen i torr, euhemerob ängsvegetation (se vidare nedan).
Xenofyt. Neofyt. Sannolikt från början införd med frö varor (först säd, vid något senare tillfälle möjligen vallfrö).
Mycket sårbar. Hotas främst av igenväxning. Vid Roligheten kommer växtplatsen att förstöras vid en eventuell breddning eller omläggning av vägen mellan Ryssbo och Skurusund.
Lokaler
Mälarområdet: Ängsö Torpet Roligheten, in agris 1886 (A. E. Luhr enligt SAM. 1923a; JOH, S) -77(!). Återfunnen 300 m Ö torpet i kulturgränsen nära åker, 3 ex. bland låga nyponsnår, Anthemis tinctoria, Galium boreale och G. verum. Lilla Långholmens gård (LIND. & WESSBG 1971 i fotobil.: "endast på två lokaler") -77 (Eva Jerpdal: "--- fann vi den först i 5 exemplar nedanför potatiskällaren vid Lilla Långholmen i vägkanten. Några dagar senare så fann jag 9 exemplar även dessa i vägkanten men nu där vägen från Norrudden går ihop med vägen till Stora Långholmen. "; conf. !). Fam. Jerpdal, Ängsö prästgård, arrenderar för nuvarande Långholmsägorna.