BERGIUS 1764 så som Juncus campestris (Grythyttan: kärrmark vid Loka hälsokälla).

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Av mig kända, potentiellt naturliga ståndorter är källkärr, andra, starkt genomsilade (soligena) rikkärr samt blottade strandbottnar i Bergslagen.

Mest apofytisk: lågvuxen, torr-frisk-något fuktig ängsvegetation; diverse euhemeroba ståndorter: skogs vägkanter, drivningsvägar, diken, gräsvallar m.m. I torrängar vanlig i Bergslagen, ovanlig S därom, överallt huvudsakligen i örtbackar. Några enstaka fynd på markhällar.

Torr-fuktig ängsmull; torr-fuktig, humusfattig eller humusrik- mullartad, blottad-glest bevuxen, oftast euhemerob mineraljord; mycket välneutraliserad, starkt genomsilad kärrtorv. Underlag skiftande mineraljord. Halvskugga-Öppet ljus. Betesgynnad.

Förekommer i hela området "typisk", dvs. tuvad, högvuxen och utrustad med 6–10 blomhuvud, mer eller mindre rödaktaktigt brun-gråbrun. Särskilt mot och i Bergslagen också många bestånd av Luzula sudetica-likt utseende; ofta på samma växtställe med alla mellanformer mellan sådana och typisk L. multiflora närvarande. På grund av genomgående storfröighet har jag fört sådana populationer till sistnämnda art. Möjligen skall de uppfattas som regelrätta övergångsformer till den nordliga L. sudetica.

Subsp. frigida: Av denna typ har hittills inga typiska ex. anträffats i Västmanland.