Spridd på Mälarslätten och i Nedre Skogslåglandet; för övrigt sällsynt. Tycks vara obenägen att förvildas inom områdets högre delar, sannolikt av temperaturklimatskäl. Mer eller mindre beständig upp till övre Skogslandet; högre upp är varaktigheten okänd. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
POST 1844 (Köping: "Nedom kyrkan på grus, förmodligen utkommen från Kyrkogården").
Ekologi
Epökofyt. Ej fullt införlivad i mesohemerob vegetation men i undantagsfall funnen på ståndorter med föga eller ej omrörd mark och tämligen·stabil vegetation: Kila: Öster-Tullsta, sluttning av bergpall i f.d. hage, riklig; Kumla: Olsbo, på och kring kulle i fårhage, ymnig; Kungsåra: kyrkan, röjd askbacke, 5 x 10 m; alla 1977(!). Som regel på euhemeroba ståndorter i bebyggelsens närhet: renar, diken, stenrösen, slänter, skärningar, ruderat ängsmark. FIera större eller mindre grupper på grus och sand, i diken m.m. i anslutning till stationsområden (då ej järnvägsspridd utan förvildad från banvaktstäppor och andra närliggande trädgårdar): Arboga, Köpings, Skultuna, Strömsholms och Ängelsbergs stationer 1977–78(!). (Under 1950-talet vid fler.)
Måttligt torr-frisk, humusrik-mullartad eller humusfattig, vanligen euhemerob mineraljord av växlande textur. Gärna på sand-fingrus. Svag skugga-öppet ljus.
Ergasiofygofyt. I Västmanland känd som odlad sedan 1700-talet (Åholmen i Rytterne enligt REUTERHOLM 1796). I Sverige troligen först använd under 1600-talet AFZELIUS (1787) uppger: "odlas nu för tiden allmänt i våra Trägärdar för sina prydliga hvita eller liffärgade blommor --- och för deras angenäma luckt, som om nätterna är starkast. --- Denna Ört brukades mycket i förra århundradet emot flera sjukdomar, kom sedan aldeles i förgätenhet, men hafver åter i våra tider vunnit utmärkt beröm och förtroende ibland Läkare ---." Ännu tämligen allmänt odlad. ALMQ. (1965) anser den i Uppsalatrakten knappast ha förvildats före 1840-talet Den saknas alldeles i WALLS Västmanland-flora (1852). Hos TROIL. (1860) utöver den postska blott två lokaler (Västeråstrakten), hos Iverus (1877) endast en ny lokal.
Sprids från trädgårdar med utkastad jord och trädgårdsrens men troligen också någon gång med frön. Vissa på något avstånd från bebyggelse anträffade kolonier i vägslänter m.m. ger intryck av att ha tillkommit genom fröspridning Troligen ej alltid beständig under längre tid, på några lokaler dock hittills bofast: Kila: Sätra brunn (S. Almquist enligt FRISTEDT 1863) - 1977(!); Kolbäck: Kungsladugården (Lundman enligt SAM. 1923a) -78(!: vägdike på åsens V. sida, riklig); Västervåla: Ängelsbergs station: se nedan.
Variation
Förekommer med fyllda eller ofyllda blommor.
Lokaler
Nordligast: Skogslåglandet: Möklinta Hede och Norrvad, flerstädes stora beständ 1975–77(!). Prästgården, avstjälpning (Almquist)(†). Västerfärnebo Rosshyttans station 1959 (Almquist)(†). Däromkring ej återfunnen 1977(!) men på annan lokal inom samhällen 1977(!). Västervåla Kyrkbyn i vägdike 1974(!). Ängelsbergs station 1959 (Almquist) -78(!: längs Åmänningens strand nedanför bangården).
Bergslagen: Hällefors Klockstapeln, gräsbacke 1956 (Almquist). Gillershöjden 1955 (Hamrin). Ljusnarsberg Finnhyttan [1950-talet] (Almquist). Stuga vid Östra kyrkogården, vägren 1976(!). Norberg Klacken, utfyllnad invid g:la Kolningsbergsvägen 1974(!). Skinnskatteberg Kyrkogården (Svedberg enligt SAM. 1923a)†. Riddarhyttan, tomtslänter mot landsvägen 1975(!).
