Allmän på Mälarslätten; f.ö. spridd-tämligen sällsynt. Gynnad av SÖ Västmanlands kontinentala temperaturklimat och den i detta område goda tillgången på lämpliga ståndorter (örtbackar, markhällar). I varmt läge och på kalkrik mark härdig i hela området. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s: n).
Ekologi
Något osäker idiokorofyt. Mycket hemerofil. Kanske ursprunglig I naturligt öppna klippängssamhällen i lövomgivning och liknande, instabila samhällen på rörlig jord. Nu regelbunden på Mälarslättens sparsamma lövklippor, någon gång i potentiellt naturlig miljö, så som i klippbranter vid mälarstränderna. I likaså föga kulturpåverkad omgivning i den höga och branta erosionsbrinken vid Hedströmmens genombrott genom Köpingsåsen i Hed: Nyhammar(!).
Till största delen apofytisk: hemerob, betad eller obetad torrängsvegetation; väldränerade, gärna S-exp., euhemeroba ståndorter (skärningar och andra markblottor, slaggbrinkar, murar, banvallar, stationsområdet). Ogräs på lättjord (Bergslagen, N. Skogslåglandet): Västerfärnebo: Lasjö, vall 1950 (Lohammar manuskript), Viker: Bengtstorpet, rågåkrar 1877 (Reut., GB), Hällefors: N. Ekeberg S-ut, orensad kant av potatisland, 2 ex. 1976(!).
Torrängsmull; torr, humusrik-mullartad, föga sur, helst grovpartikelrik, euhemerob mineraljord (sällan ren lera). Ljusälskande. Konkurrenssvag. Betesgynnad.
Troligt är, att de i Norr förekommande, vanligen individfattiga bestånden delvis tillkommit genom 1800-talets vallodling och bristfälliga utsädesrensning Kan förväntas minska Norr om Mälarslätten till följd av ändrade odlingsförhållanden. Ej stadd i spridning.
