61; spridd-tämligen sällsynt i Bergslagen och Skogslåglandet; en gammal (kanske tveksam) uppgift från övre Mälarslätten. Följer rätt väl tillgången på lämpliga myrstrukturer. Då dessa huvudsakligen utbildas i oligotrof omgivning, är svårt bedöma, om växten i sig själv skyr allsidigt näringsrik miljö. Utbredningstyp: N2.
Första fynd
WAHLENBERG 1824 så som Schoenus fuscus ("ad Skinnskatteberg frequentissime"). Gällde följande tre lokaler: Strandkärret vid (Nedre) Dammsjöns N-ända; Kärrgeten, övre kärret; Lomtjärn (Wahlenberg manuskript 1821). (Möjligen kvar; senast vid Dammsjön 1937 [Edvard Alvén, ALV] och vid Kärrgeten 1899 [Svedberg, SBG].)
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofob. Ej i ombrotrof omgivning, annars ekologiskt tämligen lik föregående art. Än mer beroende av väl utbildade lösbottensamhällen, växande mest i dessas övergångar i mjukmattor (omgivande eller uppstickande lågtuvor). I silikatområdet i regel hänförbara till mellankärr (Stygietum) eller rika fattigkärr. Förekomst i limnogena kalkrikkärr känd från Viker: Ormtjärn; Venakärret(!). Här bl.a. tillsammans med Juncus stygius, Carex heleonastes. Vanliga följeväxter på andra håll: R. alba, Drosera-arter, Carex livida, limosa, rostrata, Trichophorum alpinum och cespitosum, Eriophorum angustifolium m.fl.; mindre vanliga Hammarbya paludosa och Juncus stygius, sistnämnda i stort mer anspråksfull.
Vid särskilt god neutralisation (kalkkärr) visar den liksom flera andra myrväxter tendens att uppträda i torrare strukturer än normalt: Venakärrets Schoenus-fastmattor(!).
Merparten av lokalerna i limnogen miljö vid tjärnar, oligotrofsjöar och myrbäckar. Några i geogen, vanligen i anslutning till dråg. Så ej i Skinnskatteberg: myr N Övre Gävjan, kärrlagg med stora lösbottensamhällen(!).
Lokaler
Mälarslätten: Hubbo [Tillberga S?] Hällby S-ut vid Lillån ("Tortunaån") (IVERUS 1875, 1877)†.
