Allmän-tämligen allmän på Mälarslätten ; spridd i Nedre och Östra Skogslåglandets kulturtrakter; högre upp spridd-tämligen sällsynt i lågtrakter N om Mälarslätten sand- och i någon mån kalkgynnad. Också längst i N företrädesvis i mesohemerob torrängsvegetation (såsom på nästan alla lokaler i Ljusnarsberg), blott sällan på euhemeroba ståndorter. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
WAHLENBERG 1824 (" usque in Vestmanniam ferrimontanam ex gr. Skinskatteberg"). Gällde förekomst på berg vid Övre Vätterns S. strand (Wahlenberg manuskript 1821).
"V. verna" hos BERGIUS 1764 (Grythyttan: Loka brunn) osäker, då den uppges förekomma på kärrmark nedanför hälsokällan. V. serpyllifolia?
Ekologi
Epökofyt. Överallt främst mesohemerob torrängsvegetation, utan preferens för viss typ. För övrigt torra, mer eller mindre solöppna, helst sandiga. euhemeroba ståndorter: sand- lagsbottnar, åsskärningar och -planer och liknande. Några fynd på järnvägsområden och banvallar. I motsats till V. arvensis ej odlingsjord.
Torr, måttligt sur ängsmull på mineraljord och silikatbergarter: d:o humus- och vanligen finjordsfattig, euhemerob mineraljord. Finns i kalkområden men uppgifter saknas hittills från kalkklippängar. Undviker alltså starkt alkalisk mark? Ljusälskande. Betesgynnad.
Xenofyt och troligen akolutofyt. Arkeofyt. Beständighet i Bergslagen visas av följande exemplar: Järnboås: Kyrkogården (BINNING 1921) -76(!: sandtorräng längs kyrkogårdsmuren). Ljusnarsberg: Kopparberg 1882 (Callmé enligt SAMUELSSON 1925) - (LINDBLAD, 1960). Ö. Älvhöjden (LINDBLAD 1960) -76(!: Per-Eriks i Ö. Älvhöjden, häll vid ödetomt. cirka 350 m ö.h.). Norberg: Klacken 1915 (SAMUELSSON 1925) - (NORDIN 1959: leptithällar ovan brotten). I regel i sammanhållna, smärre - (på Mälarslätten) ymnigt bestånd.
