Allmän på hela Östra och mellersta Mälarslätten (mest som åkerogräs), glesnande Väster-ut fr. o. m. Arbogatrakten. Sannolikt spridd i SÖ. Skogslåglandets kulturområden; för övrigt tämligen sällsynt-sällsynt. Okänd i flera delområden i N och V (jämför lokalförteckningen nedan). Att döma av den skandinaviska utbredningen missgynnad av den temperaturklimatförsämring, som inträder ovan Mälarslätten. Utbredningstyp som eventuell idiokor: S12. Som antropokor: S2.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n). Troligen innefattande också G. vaillantii.
Ekologi
Kanske idiokorofyt: Frisk-tämligen torr, sluten-gles ängsädellövskog (vanligen med hassel). Gläntsamhällen i anslutning till sådan. Växelfuktig strandalskog (Alnus glutinosa-Prunus padus-Urtica dioica-samhällen). Samhällen på öppna-halvöppna bergsavsatser med lövsnår (t.ex. strandberg), bergskrön i lundomgivning. Allt f.n. endast i Mälarområdet: Munktorp S: Lindöns lund och Billingen, Kolbäck: Österängen, Rytterne: Tidön, Västerås-Barkarö: Kvarntorpets asklund och Ekuddens lund; Mälaröarna (Aspholmarna, Galtholmen, Ridön, Ängsö, Långholmen osv.).
Mycket hemerofil: Hemeroba faser av nämnda samhällen (bryn, parklundar, ängsskogsgläntor), också endast i S. Torra, näringsrika, euhemeroba ståndorter, särskilt åkrar, lantgårdstomter, ladugårdsbackar. Konstant åkerapofyt på mellersta och Östra Mälarslätten, också i vår tid inne i åkrarna; V och N härom mera sporadisk, f.n. mest i kanterna. Mindre framträdande i trädgårdsland. där den ofta ersätts av G. vaillantii.
Välneutraliserad, frisk-måttligt torr löv- och klippmull; kväverik lövsumpskogshumus; humusrik-mullartad, vanligen näringsrik-gödslad, euhemerob mineraljord. Nitrofil. Underlag silikathällmark (Mälarområdet), för övrigt tydligen helst lera, något som eventuellt påverkar utbredningen. (Skugga-)halvskugga-öppet ljus.
Att döma av 1800-talet:s provinsfloror, där arten ansågs sällsynt, har frekvensen ökat starkt under 1900-talet. Därför troligen i högre grad spridd med vallfrö än med annat utsäde (enligt WIKSELL 1927 vanlig särskilt i rödklöverfrö). Ingen märkbar nedgång i åkerfrekvensen på grund av moderna jordbruksmetoder.
Lokaler
I N. Skogslåglandet och Bergslagen hittills följande kända lokal (om tillfällig eller ej är okänt): Gunnilbo Färna 1957 (Hamrin). Järnboås Hultatorpet (BINNING 1921). Ljusnarsberg Stjärnfors (LINDBLAD 1960). Möklinta Leckenbo kvarn, åkrar 1977(!). Nora N Nora stad 1879 (O. M. Floderus). Nora station(†); Älvstorpet (BINNING 1921). Ramsberg Vretsjön 1950-talet (Hamrin). Sala Broddbo, avstjälpningsplats 1953 (Almquist). Centr. kalkområdet (E. MARKLUND 1975b). Också anförd från "Sala" av DAHLGREN (1911). Skinnskatteberg s:n (HISINGER 1831).