1; Mälarområdet: Kungsåra Krokkärret Ö prästgården, förr alkärr, nu genom dikning nästan torrlagd alfuktskog i barrskog 1925 (A. Joh., S) -77(!). Mellan dessa år många insamlingar (GB, LD, KJN, KJT, S, UPS, VÄ). Först publicerad av LINDM. 1926 (Västmanland). Sedan flera gånger.
Östlig art; spridning i Västmanland säkerligen ofullbordad. Utbredningstyp osäker.
Ekologi
Idiokorofyt. Från början sannolikt i potentiellt naturlig vegetation, numera reliktapofyt. Endast en uppgift om ståndortens beskaffenhet i äldre tid: " Den har på ett beundransvärt sätt anpassat sig efter en fortskridande torrläggning. Allteftersom denna utsträckts, har den förskjutit sina bestånd till fuktigare mark." (WALLD. 1955.)
Vid besök på lokalen 1977 gjorde jag följande iakttagelser: Förr troligen ett av Västmanlands största alkärr, vackert utbildat särskilt i N med meterhöga socklar, på vilka Leucobryum glaucum-kuddarna nu faller sönder. Torrläggning genomgripande, överstående vatten saknas även på våren. Dränering främst genom djupt dike längs V-kanten. Unga klibbalar alltjämt rikliga bland nyinvandrade, spinkiga tallar och rik granunderväxt. Björk underordnat. I sänkorna alldagliga barrskogsörter. Viola uliginosa på flera ställen tillsammans med Oxalis acetosella, Moehringia trinervia, Gymnocarpium dryopteris, Trientalis, Maianthemum bifolium m.fl., dels inom fuktigare avsnitt, med bottenskikt huvudsakligen av glesa levermossor, dels torrare med slutet bottenskikt av Hylocomium splendens. Trädskikt här genom närvaro av klibbal ej starkt skuggande. Beståndet av Viola uliginosa ännu tämligen individrikt (något 100-talet exemplar) men blomning sparsam.
Om arkeofyt eller neofyt är svårt att säga. Uppenbarligen akolutofyt. Av den översikt över dess svenska ståndorter, som lämnats av GUSTAFSS. (1978), framgår, att den bör ha möjlighet att växa på åtskilliga andra ställen i Östra Västmanland. Varför den ej förmått sprida sig ytterligare, är okänt. Utdöende genom torrläggning och fortlöpande vegetationsförändringar på växtplatsen Skogsbruksåtgärder, t.ex. områdets överförande till granskog, kommer att bli direkt ödesdigra. Med hänsyn till artens sällsynthet i Sverige bör dräneringen avbrytas och områdets förra karaktär av alkärr successivt återställas.
Lokaler
[HAM. (1956) anger violen från " Kärrbo och Kungsåra". Att Kärrbo nämns beror på, att Ham. av misstag i sin liggare infört ALV:s (1950) meddelande om lokalen ("c:a 2 km öster om Kungsåra kyrka") i Kärrbo-kolumnen.]