BERGIUS 1764 (Grythyttan: Loka hälsokälla). Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

Agriofyt(?). Eventuell indigenitet i Sverige knappast berörd i den botaniska litteraturen. Dock har ALMQ. (1949, 1965) i Dalarne och Uppland betraktat den som (arkeofytisk) epökofyt ("Varken vit- eller rödklöver synes ingå regelrätt i någon fullt naturlig vegetation"). I Västmanland sällsynt och oregelbunden i viss potentiellt naturlig vegetation: strandbryn (samhällen i övre geolitoralen) på mesotrofa-oligotrofa mineraljordsstränder, t.ex. Skinnskatteberg: Hedströmmen vid Övre Borgfors(!); annan fuktängsvegetation, så som i kanten av uttorkande kärrpölar i ängsädellövskog: Västerås-Barkarö: Rosendalsskogen(!). Enligt HÅRD AV SEGERSTAD (1924) nästan alltid vid källor. Menas ostörd, källpåverkad vegetation eller hemerob sådan? I Västmanland ingen källväxt annat än i betesmark och liknande.

Som synantrop vanlig i diverse hemerob, måttligt fuktig ängsvegetation, t.ex. i betade strandängars inre, torra zoner, kantområde av geogena betesfuktängar, liksom i frisk. ängs- och ängsgläntvegetation Fördrar betydligt sämre torr- ängsmiljö men saknas inte helt. I euhemerob omgivning allestädes i mer eller mindre torrt läge: skärningar, järnvägsområde, renar, slänter, vallar, gräsmattor (vanligen odlad). Också rabattogräs, om tillfälle ges. Ej åkrar.

Svagt växelfuktig-frisk(-torr) ängsmull; frisk-torr, humusrik eller humusfattig, euhemerob mineraljord. Underlag växlande. Svag skugga-öppet ljus. Konkurrenssvag i all något högvuxen vegetation Betesgynnad.

Akolutofyt, xenofyt och ergasiofygofyt. Troligen arkeofyt.