Ca 30; tämligen sällsynt-lokalt spridd i Mälarområdet; en äldre förekomst på övre, Ö. Mälarslätten Denna begränsning till områdets varmaste hörn beror säkerligen på höga värmekrav. Svensk utbredning sydlig-sydligt suboceanisk, starkare korrelerad till trakter med varmt sommar- och milt vinter- och vårklimat än C. acutiformis'. Utbredningstyp: S12.
Första fynd
Studerande S. Troilius enligt WALL 1852 (Björskog: "i ett dike mellan östra Eknö och Kungsbarkarö").
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Blott en förekomst i potentiellt naturlig vegetation tycks återstå: Arboga: Kalkugnsbergsskogen, smärre, sankt kalkkärr (av mosaikartat skiftande, mycket individuell utformning) (MALMGREN 1972a). I det äldre naturlandskapet kanske i omgivning av källkärr, t.ex. Kilsta mosse i Kungsåra, där den samlades fr.o.m. 1879 fram till torrläggning (sist 1897). Okänd som strandväxt i mesohemerob--ahemerob vegetation.
Nästan alla nutida förekomster på euhemeroba ståndorter, företrädesvis större, inte nödvändigtvis vattenhållande lerdiken. I Ängsö: Berg ymnigt i lergravar (tegelgravar) 1970-talet(!).
Mycket eutrof art. Halvskugga-öppet ljus.
Torde ha ökat genom senare århundradens intensiva dikesgrävning. I alla händelser har så gott som alla kända, nuvarande ståndorter tillkommit efter 1700-talet. Någon påvisbar spridning försiggår inte i vår tid. Många återfynd.
Lokaler
Den på NÖ. Mälarslätten belägna lokalen var: Tortuna †Bocksjön [säkerligen sänkningsdike] 1861 (J. T. Zetterstedt enligt SAMUELSSON 1823a; UPS; Arboga., UPSV) -62 (B. Tersmeden, GB).
